14/8-09
Nu såhär på fredagskvällen slänger jag in ett blogginlägg när jag ändå inte har något bättre för mig.
Skulle egentligen har åkt in till årliga malmöfestivalen, men det blev inte så. Eftersom att jag först skulle ha åkt in med en person, men hon glömde bort att jag skulle åka in med henne, så hon bestämmde med någon annan och de skulle åka in väldigt sent. Och då bestämde jag med en annan, men de tog väldigt lång tid på sig att fixa sig så det blev för sen att åka in med dem. Som det kan bli, förstår inte varför man vill vara fin bara för att det är malmöfestival, men det kanske bara är jag som tänker så? Sen så tycker jag att malmöfestivalen inte är något speciellt kul att åka till längre. Så det blev en liten familje kväll med mamma och mange. Det var trevlig, att prata minnen och att höra att man såg ut som en flugsvam(?) när man var liten. Eller som alla de gånger jag kastade ut alla min kläder på golvet som man hade när man var mindre. Ja det är alltid lika roligt att prata barnminnen - det är så mycket man minns efter "alla" dessa åren.
Nu var det ett tag sedan jag skrev vad jag har gjort om mina dagar. Ja det har väl hänt en del saker kan man säga. Jag var t.ex på fylleorkester den 31/7, med en massa äldre killar. Det var riktigt roligt faktiskt även om det bara var 13 av 100 personer som dök upp? Men det började med att alla skulle träffas på konsum vid 17.00 tiden, där ifrån skulle vi gå och störa oss genom byn.
Men vi stod och väntade in folk i cirka en timme, men när vi insåg att det inte kom någon så gick vi 13 personer iväg. Jag fick låna en blockflöjt eftersom jag inte hade något instrument med mig. Så det började med en runda in på konsum där vi fick oss några arga blickar, men det var inget att bry sig om - det hände iallafall något i lilla höllviken. Efter det gick vi bort mot centrum, och satte oss på en bänk i parken. Ja det blev inte mycket till fylleorkester, men det var ändå riktigt roligt! Efter denna fylleorkester drog vi oss till en strand i falsterbo där det strömmade utav trelleborg, men det var roligt där med. Denna kväll var jag hemma vid tolv tiden, rätt så påverkad av alla dessa öl som jag hade druckit.
Ja det har blivit en del festande denna sommar, hela två flak har jag på egen hand hunnit dricka upp, låter farligt. Men har druckit dem i sänder eller vad man ska säga. Sen så har det blivit att man har bjudit bort 5 stycken från var flak, lite smågenerös som man är ibland.
Jag har fått en fin bil, men det har jag skrivit innan. Men det är värt att skriva igen, jag tycker om den och jag trivs väldigt bra i den. Den blå. Blått rimmar på flått! En fin bil alltså. Den är väldigt "floydig" som min mamma hade sagt.
Och imorgon sticker man till Kroatien med sin kära moder! Ska bli trevligt har inte spenderat en vecka med min mamma på ett tag, så jag ser verkligen fram emot det. Sen som ett plus kanske man hinner bygga på sin bränna. Eftersom det ända man har fått denna sommaren är bonnabränna. Jag har ju jobbat med långa arbetsbyxor och linne, då har det blivit att solen bara har färgat mina armar och inte mina andra kroppsdelar så mycket, en svensk hederlig bonnabränna helt enkelt!
Men ska gå upp 05.00 imorgonbitti, så får väl gå och lägga mig. Sticker klockan 06.00 imorgon, sen så får folket här hemma ha det så kul i klena sverige solen, medans jag är i den varma kroatien solen!
Godnatt!
Skulle egentligen har åkt in till årliga malmöfestivalen, men det blev inte så. Eftersom att jag först skulle ha åkt in med en person, men hon glömde bort att jag skulle åka in med henne, så hon bestämmde med någon annan och de skulle åka in väldigt sent. Och då bestämde jag med en annan, men de tog väldigt lång tid på sig att fixa sig så det blev för sen att åka in med dem. Som det kan bli, förstår inte varför man vill vara fin bara för att det är malmöfestival, men det kanske bara är jag som tänker så? Sen så tycker jag att malmöfestivalen inte är något speciellt kul att åka till längre. Så det blev en liten familje kväll med mamma och mange. Det var trevlig, att prata minnen och att höra att man såg ut som en flugsvam(?) när man var liten. Eller som alla de gånger jag kastade ut alla min kläder på golvet som man hade när man var mindre. Ja det är alltid lika roligt att prata barnminnen - det är så mycket man minns efter "alla" dessa åren.
Nu var det ett tag sedan jag skrev vad jag har gjort om mina dagar. Ja det har väl hänt en del saker kan man säga. Jag var t.ex på fylleorkester den 31/7, med en massa äldre killar. Det var riktigt roligt faktiskt även om det bara var 13 av 100 personer som dök upp? Men det började med att alla skulle träffas på konsum vid 17.00 tiden, där ifrån skulle vi gå och störa oss genom byn.
Men vi stod och väntade in folk i cirka en timme, men när vi insåg att det inte kom någon så gick vi 13 personer iväg. Jag fick låna en blockflöjt eftersom jag inte hade något instrument med mig. Så det började med en runda in på konsum där vi fick oss några arga blickar, men det var inget att bry sig om - det hände iallafall något i lilla höllviken. Efter det gick vi bort mot centrum, och satte oss på en bänk i parken. Ja det blev inte mycket till fylleorkester, men det var ändå riktigt roligt! Efter denna fylleorkester drog vi oss till en strand i falsterbo där det strömmade utav trelleborg, men det var roligt där med. Denna kväll var jag hemma vid tolv tiden, rätt så påverkad av alla dessa öl som jag hade druckit.
Ja det har blivit en del festande denna sommar, hela två flak har jag på egen hand hunnit dricka upp, låter farligt. Men har druckit dem i sänder eller vad man ska säga. Sen så har det blivit att man har bjudit bort 5 stycken från var flak, lite smågenerös som man är ibland.
Jag har fått en fin bil, men det har jag skrivit innan. Men det är värt att skriva igen, jag tycker om den och jag trivs väldigt bra i den. Den blå. Blått rimmar på flått! En fin bil alltså. Den är väldigt "floydig" som min mamma hade sagt.
Och imorgon sticker man till Kroatien med sin kära moder! Ska bli trevligt har inte spenderat en vecka med min mamma på ett tag, så jag ser verkligen fram emot det. Sen som ett plus kanske man hinner bygga på sin bränna. Eftersom det ända man har fått denna sommaren är bonnabränna. Jag har ju jobbat med långa arbetsbyxor och linne, då har det blivit att solen bara har färgat mina armar och inte mina andra kroppsdelar så mycket, en svensk hederlig bonnabränna helt enkelt!
Men ska gå upp 05.00 imorgonbitti, så får väl gå och lägga mig. Sticker klockan 06.00 imorgon, sen så får folket här hemma ha det så kul i klena sverige solen, medans jag är i den varma kroatien solen!
Godnatt!
12/8-09
Mycket händer i ens liv, medgångar och motgångar. Man födds och man dör. Låter som att allt går snabbt och som att livet är över på ett kick. Men det är mer än bara födsel och död som sker under ens liv.
Det börjar med att man föds efter att ha varit i sin mammas mage i några månader, man ligger instängd från omvärlden. När man plötsligt är trött på det och väljer att säga "hej" till världen. Det är då ens liv börjar.
Det finns många saker man lär sig när man är liten och allt är mycket lättare då - man behöver inte göra så mycket själv. Man får hjälp allt. Man bärs runt överallt och blir kontrollerad på allt man gör - som en kvarsittning i skolan fast inte lika strängt och man bärs inte runt över allt på en kvarsittning, men ja ni fattar principen.
När man är lite äldre och kan börja äta barnmat och inte behöver ammas mer, kan man börja på ett ställe där man säkerligen träffar sina första vänner. Om man inte har gjort det innan, som jag själv gjorde. Men iallafall, detta ställe kallas för dagis. Det var något av det bästa jag visste. Jag kommer ihåg det som det vore igår, pappa brukade alltid lämna mig på dagis, jag var tidigare där än alla andra. Jag brukade alltid springa till fönstert i tvättstugan, där utanför stod alltid pappa och väntade för att jag skulle vinka till honom, just det sitter inspikat i min hjärna.
Allt som man gjorde på dagis, alla vänner man träffade, alla lekar man gjorde och allt bus man hittade på. Jag kommer ihåg att jag brukade leka med killarna, fäktas och leka krig. Jag minns även hur mycket pussel jag brukade lägga och leka med lera. Men mest av allt kommer jag ihåg min favoritfröken - Tina.
Efter 5 år på dagis är dags att börja allt på allvar - 6 års. Det vill säga man börjar skolan, man ska börja lära sig att skriva, läsa, lära sig klockan, räkna och allt viktigt. Jag kommer ihåg att jag inte ville börja skolan. Jag ville gå kvar på dagis. Men första dagen gick bra, jag gick med en kompis från dagis . Celina. Vi höll ihop de första dagarna, men sen fick hon kontakt med några andra och då vara hon med dem istället. Så det blev ungefär som det blev på dagis jag höll mig lite till killarna.
Jag lärde mig mycket, tänk att äntligen kunna veta vad tiden är och att kunna förstå det man läser och kunna skriva - dock inte så förståerilgt, men det gick ändå. Jag minns att efter några dagar i skolan brukade jag och min vän Annie - som jag fortfarande har kontakt med. Vi brukade gå till toppen efter skolan (en affär som ligger precis brevid), eftersom min pappa hade skrivit en lapp om att jag fick lov att leka med henne efter skolan. Så vi köpte chocklad och grädde, satte oss på en kulle precis vid st hammars kyrka och åt.
Det finns så mycket jag minns från min barndom, jag minns mig att jag inte ville ha klänning. Mina hängslebyxor var något som jag trivdes bra i och mina fröknar fick säga till mig att jag var tvungen att klippa mig, eftersom håret hängde för ögonen, så att jag knappt kunde se ut.
Ju äldre jag blev, ju mer märkte jag hur mycket jobbigare skolan blev med tiden. Det började komma mycket läxor, som jag inte förstod mig på, så jag fick mycket hjälp - med matten bland annat.
I fyran upp till sexan, märkte jag hur folk höll sig undan ifrån mig - det var inte många som ville leka med mig. Det vill säga att jag var en mycket ensam filur. Jag hade en vän, vid namn Erika, vi höll ihop en hel del men med tiden märkte jag att hon inte var något att ha till vän. Det började i sexan att hon berättade en väldigt djup hemlighet - en hemlighet som hon hade lovat att hålla. Då höll vi oss ifrån varandra upp till sjuan ungefär då vi började hålla ihop igen. Då dröjde det ungefär ett halvår innan hon börjde bete sig väldigt, vad ska man kalla det dominant - hon ville bestämma väldigt mycket. Hon sa en massa och folk som jag inte ens kände började säga till henne att hon inte var min mamma - rätt skrämmande när man tänker på det. Hon började även tycka till när det gällde mina joggturer och mina matvanor i skolan, eftersom jag inte åt så ofta i skolan då. Gick hon till min dåvarade mentor och sa att jag började få aneroxia, vilket gjorde mig aningen chockerad, så jag satte stopp för det och avslutade vår vänskap helt och hållet - där gick gränsen.
Under resten av sjuan hade jag ingen speciell att snacka med, jag gick där i min egen värld. Tills jag började snacka med en tjej i min franskgrupp - Sara. Jag lärde känna några i hennes klass, så jag brukade umgås med dem ibland.
Men sen helt plötsligt från ingenstans kom en kille in i bilden - Freddie. En kille som jag hade kollat in lite då och då, med tanke på att vi gick på samma skola. Han skrev ett meddelande till mig på en hemsida vid namn lunarstorm, om min visningsbild. Jag blev lite smått glad, eftersom att det inte hade varit någon kille som hade skrivit till mig förr. Det blev att han lade till mig på sin kontaktlista på msn. Där vi då började snacka och vi bytte nummer. Vi bestämmde senare att vi skulle äta lunch i skolan en dag - vilket vi gjorde. Jag minns lunchen som att den vore igår. Jag mötte upp honom i matsalen på sandeplan, det var samma äckliga mat som vanligt. Det var även Danielle, Nadia och Jenny som åt med oss, men som sedan lämnade oss sedan. Och då satt vi där själva. Jag kommer ihåg att jag var lite smått nervös, det var ju första gången som jag var ensam med en kille. Och det var första gången på länge som jag skrattade så mycket som jag gjorde. Lunchen slutade med att vi satt helt sjävla kvar i matsalen och jag var tvungen att gå på lektion - som jag kom försent till. Första gången som vi fick "intim kontakt" var när jag satt och åt med Sara och några till, så fick jag ett sms från honom där det stod att jag skulle komma upp till den gula byggnaden. Vilket jag först tvekade, men jag blev "pushad" att gå dit, vilket jag också gjorde. Han gav mig en kram och sa att jag skulle sätta mig i hans knä. Där satt även hans kompisar Viktor och Marcus - trevliga människor. Jag hade lika kul som jag hade haft på lunchen dagen innan. Vi bestämmde där att vi skulle träffas och kolla på film dagen efter, men först gå till gården och kolla på när Viktor och Marcus band repade.
När jag skulle gå till gården, kommer jag ihåg hur chockad pappa blev över att jag skulle ut - det var ju väldigt länge sedan sist. Jag gick dit och där stod han utanför och väntade på mig, jag fick en kram när jag kom dit. Vi gick in och där spelade de wii, sedan gick de in och repade, jag satt i hans knä hela tiden. Kvällen slutade hemma hos mig och vi kollade på film som bestämt, men när filmen var slut så låg vi och lyssnade på musik och bara kramades och skrattade. Han gick hem klockan 3 på natten.
Vi blev aldrig riktigt tillsammans, vi höll bara på i två veckor. När han gjorde slut med mig, ringde han mig och sa "Jag är ledsen men jag vill inte ha något med dig längre, och jag tycker inte att vi borde träffas mer", mitt svar på det var bara okej. Efter det samtalet brast jag ut i tårar och grät - vilket jag idag inte alls förstår varför jag gjorde, men det kommer jag till senare. Just under denna händelsen snackade jag med min kusin Johanna på msn och hon såg hela händelsen när jag började gråta och hon sa att jag skulle komma hem till henne samma kväll och sova över. Vilket jag gjorde. Var roligt eftersom det var ett bra tag sen sist jag träffade dem, och kul det hade vi också.
Efter hela detta med Freddie så fick jag kontakt med en tjej som heter Josefine. Vi började umgås, hon, jag och Sara från franskan. Jag kommer aldrig glömma vår middag på bk(burger king), vi satt säkert där i en timme och åt glass. Efteråt gick vi hem till mig och tog en massa bilder och bara hade kul. Men något hände och vi blev ovänner.
Men det dröjde inte länge innan jag och en tjej som heter Michelle blev vänner. Jag kommer ihåg det så väl, både hon och jag var ovänner med de i våra klasser och vi vände oss till varandra via msn. Och en dag så ringde hon mig och vi bestämmde att vi skulle träffas. Hon mötte mig på sandeplan och vi cyklade hem till henne. Jag minns hennes enorma hund - Texas. Hennes syster var också där, hon hälsade på mig och var hur snäll som helst. Michelle och jag satt vid datorn hela dagen, vilket vi tröttnade på tillslut. Så vi kollade på tv istället och hade hur kul som helst. När jag skulle hem fick jag låna hennes vantar.
Michelle och jag blev mycket goda vänner och jag lärde känna många nya människor. Jag mådde så bra. En annan tjej kom in i bilden - Anna. Vi tre började umgås väldigt mycket.
Den 18e maj 07 åkte jag till liseberg med mycket folk, jag skrattade och hade riktigt kul.
Jag lärde känna folk från vellinge också under 07, de gav en mycket glädje och skratt.
Men under sommaren 07 hände det jag skulle komma in på innan, det med Freddie. Jo jag cyklade en helt vanlig dag i byn när jag plötsligt hör någon skrika taskiga saker till mig från andra sidan. Jag tog inte åt mig så mycket, för jag såg inte vem det var, men när jag tog en blick såg jag att det var han och några till. Efter den kvällen fick man höra både det ena och det andra om att varför han gjorde slut med mig. Vilket han sedan nekade och jag visste inte vad jag skulle tro, så jag slutade att lägga ned tid på det och gick vidare.
På sommaren 07 hade jag även min första fylla, det var då alkohol började komma in i bilden. Det var på midsommar och när jag tänker tillbaka på vad jag gjorde den kvällen skäms jag lite, men jag skrattar även åt det. Det var så här att jag Anna och Michelle hade bestämt oss för att dricka då och vi hade då lite vodka som vi hade blandat ut med sprite. Anna och Michelle drack inte så mycket - det var jag som drack mest. Och jag blev påverkad. Dumt nog åkte vi hem till en tjej som heter Hanna som hade både släkt och vänner där. Och när man har druckit gör man saker utan att tänka sig för, så jag satt på deras terass och sjöng och hade mig. Efter ett tag gick vi ut på framsidan där jag satte mig ned på marken och började kasta sten och sa "hur många barn ska jag få när jag blir stor"?. Ja, Michelle, jag och Anna drog därifrån. Låter inte så pinsamt kanske, men det är rätt kul när man tänker på det nu, skrattar bara åt det nu. Jag var en såkallad "klensupare".
Det blev inte så mycket mer jag drack den sommaren, det blev mer att äta chips och glass.
Nian började, allvaret själv gällande grundskolan. Det var nu man äldst på hela skolan och det var nu betygen var tvungna att resa sig med tanke på gymnasiet. I början flöt jag ovan på vattenytan och hade inga större problem med de skolarbeten vi fick. Men jag märkte med tiden hur tidspressat allt och även hur svåra proven plötsligt blev.
Sedan i februari började något hända i kompiskretsen, Michelle som jag umgicks med och jag började storbråka. Och det gjorde att skolan blev svårare eftersom man mådde dåligt. Hela bråket började eftersom jag började umgås med en tjej som heter Emily och jag märkte hur skönt det var med lite nya människor och inte bara umgås med dem som man har umgåtts med i ett år. Så jag började vara med Emily en del och det tyckte inte Michelle om. Så hon skrev en lång text om mig och allt. Hon tyckte att jag gjorde fel som gjorde som jag gjorde. Men enligt mig så var det inga större problem, eftersom nytt umgänge behöver vi alla. Det blev ett stort bråk, hennes mamma började lägga sig i, vänner som vi hade gemensamt valde sida och det var många i detta läget som inte tog mitt parti till slutet. Så det gjorde så att skolan blev tyngre. Men Emily stod vid min sida hela tiden och vi började umgås en hel del. Michelle och jag blev ovänner helt och hållet och pratade inte med varandra längre. Men allt detta löste sig efter några månader.
Men direkt när detta var över så började de allvarliga proven komma in i bilden - Nationela. Dessa prov hade jag fruktat sen jag började sjuan och om man inte klarade dem var det risk att man skulle få gå om nian och det var något som jag inte ville, jag ville börja gymnasiet och i ny klass och känna mig vuxnare. Men dessa proven klarade jag galant, jag minns att jag fick bra på muntliga och på den svenska uppsatsen. Jag kände mig riktigt stolt över mig själv och jag fick inte ig på ett ända nationella. Det var en lättnad, nu kunde jag komma in på gymnasiet helt och hållet utan oro.
I april, var jag på ett slags intagningsprov till den estetiska linjen med inriktigtning teater med profil dans, på sundsgymnasiet. Jag kom dit helt själv och såg inte någon som jag kände, men sen så fick jag syn på tvillingarna Cornelia och Filippa. Så jag höll mig till dem. Vi kom in till studion där Christel och Andreas stod. Det började med en enkel teater övning med speglar och lite annat. Sedan så kom det som jag hade varit nervös över - dansen. Men det gick ganska bra. Och sen så hade vi fått en monolog som vi skulle läsa upp för lärarna - helst utantill. Men jag hade övat och tyckte att kunde den, men när jag väl satt där och skulle läsa upp den så fryste allting till, jag hade ingen aning om vad jag skulle läsa. Jag började sluddra på orden och läste på lappen, det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men lärarana sa att det var bra ändå, och jag hade möjlighet att komma in om jag höjde mina betyg. Jag åkte tillbaka till skolan med en stor klump i halsen den dagen.
Nian var den tuffaste årskursen i grundskolan. Men även den tog slut till slut och jag var med om jobbiga saker under hela min tid på sandeplan. Jag gick i en klass som jag inte trivdes alls bra i. Det var knappt några tjejer som snackade med mig i klassen, och det var två grupper. Killarna, tjejerna också jag. Jag hade bara vänner från andra klasser. Ett tag så hade jag det såpass jobbigt att jag ville byta skola och allt. Men det löste sig tillslut, jag lyckades bli vän med några stycken i slutet av nian, men det var så dags när man hade gått med dem sen man gick i fyran.
Nian betydde också att tiden på sandeplan var över. På skolavslutningen grät jag väldigt mycket, det var lärare som jag skulle sakna som jag aldrig mer skulle ha på några lektioner, det var folk som man brukade umgås med på rasterna. Det var så mycket blandade känslor och då brast jag ut i tårar helt enkelt. Men senare på kvällen släppte det och då var det sommarlov och då kändes allt mycket bättre!
Under hela sommarlovet hade jag den bästa tiden i mitt liv. Vi var runt 50 personer som umgicks i princip varje, badade, åt glass, krökade och bara hade det riktigt roligt hela sommaren. Enligt min åsikt så kommer ingen annan sommar vara lika rolig som den var. P g a den samhörigheten alla vi hade och hur roligt vi hade tillsammans. En annan sak jag fick reda på under sommaren var att jag hade kommit in på mitt första handsval på gymnasiet - Estet! Jag minns hur glad jag blev - jag hade lyckats med det jag ville!
Men det är som man säger, "tiden går fort, när man har roligt", och det kan man säga att sommaren 08 gjorde också. Och då var det dags för gymnasiet, ny skola, nya lärare, ny skolmat och bäst av allt ny klass. Jag minns hur nervös jag var när jag gick till bussen den morgonen. Jag såg några stycken som också skulle sundsgymnasiet, så jag bestämmde mig för att snacka med dem lite grann. Sen så kom bussen och då hade jag och en tjej som skulle gå i samma klass som mig bestämt att vi skulle ha följe första dagen. Vi var båda lite nervösa, allt var ju nytt.
Det stod att vi skulle träffas i studion, så vi gick dit. Då såg vi våra klasskamrater. Jag såg några jag kände sen innan, men det var inte så många, 3-4 stycken. Alla satt helt tysta hela tiden i väntan på lärarna och man kunde känna en slags spänning sprida sig i lokalen. Det tog 10 minuter sen kom lärarna som vi skulle ha som mentorer. Vi tog oss upp till klassrummet b28. Där vi då skulle presentera oss - vilken inriktigning vi hade valt osv. Jag var nervös och min röst darrade först, men det hjälpte sen. Efter presentationerna hade vi en rundtur på skolan och vi fick kartor och sådant.
Första veckan på sunds gick åt som smort. Vi hade en massa lekar hela tiden. Och fredagen blev det dags för os - de oseriösa spelen. I början tänkte jag att det skulle bli tråkigt, men det visade sig att jag hade fel. Det var riktigt kul och jag märkte redan då att estetarna är bra, snällt och trevligt folk. Men lekar var det inte hela tiden, för det dröjde inte länge innan allvaret började i gymnasiet också, jag började då sakna denna slappa vecka vi hade haft.
Med tiden märkte jag även vilken klass jag hade, riktigt härlig och rolig. Med tanke på vilken bra klass man hade, märktes det att läxor, prov och sådant, var lättare än någonsin att plugga till och jag stormtrivdes - skolan var det bästa stället jag kunde vara på. Mitt självförtroende som förr hade varit på botten reste sig nu upp till toppen, vilket fick mig att må som bäst. Jag kunde helt enkelt inte haft det bättre.
Men en annan sak som jag märkte med tiden var att de vänner som man hade umgåtts med hela sommaren, hade försvunnit. Vissa slutade hälsa, andra träffade man bara ibland. Det kändes lite tråkigt, med tanke på att alla hade haft sådan sammanhållning hela sommaren och nu så var den helt plötsligt borta.
Men det fanns en som jag höll ihop med iallafall - Emily. Hon och jag umgicks var dag, hela tiden. Man visste vad man skulle göra efter skolan, jo man skulle hem till Emily. Man visste vad man skulle göra på helgerna, vara med Emily. Som sagt hela tiden. Vi kunde läsa varandra innan och utantill. Men det är ju så att umgås man var dag så tröttnar man tillslut på varandra, det gäller nära vänner också. Vi började bråka i oktober ungefär, då hade vi våra småbråk. Men de löste sig mycket snabbt igen. Det som satte stopp för våran vänskap var på nyår. Vi hade bestämt att vi skulle fira nyår i trelleborg hos en kille vid namn Hampus. Det börjdes smådrickas lite och tillslut var man inne i dimman. Jag minns inte mycket från den kvällen, mer än vimmel och vingel. Vid tolvslaget skulle vi gå och kolla på raketer på torget. Vi gick dit och precis som alla andra var jag ute efter en kyss på tolvslaget. Och jag hade tidigare lovat Emily att jag inte skulle kyssa just en kille vid namn Sebastian. Men eftersom jag var så pass borta som jag var så visste jag inte vad jag höll på med. Så på tolvslaget tog jag tag i den första bästa killen jag hittade och det råkade då bli just Sebastian. Emily som också var inne i dimman råkade få syn på detta, och hon gillade inte det. Så det började med att hon slog till mig lite försiktigt. Sedan så kom jag tillbaka och då puttade hon till mig, och då trillade jag och slog i mitt huvud så att jag fick ett ärr. Jag förstod inte vad som hände, men plötsligt så satt jag i min brors bil - gråtandes. Sen var man hemma och då stod jag och pappa och kramade varandra - båda två ganska borta. Efter denna kväll avslutades Emilys och min vänskap.
Under hela januari var jag en innemänniska, jag satt inne och gjorde inte så mycket. Tittade på tv och satt vid datorn, jag laddade upp batterierna kan man säga. Ungefär i mars började gå ut oftare. Vändningen var en viss fest jag gick på - Hellens 18 års fest. Det var en riktigt rolig fest och jag har nog aldrig sett så många "låsatssnoppar" på ett och samma ställe. Det fanns snopptårta, dildo, sugrörssnopp och en jätte stor uppblåsbar snopp. Men trots alla dessa saker så var det som sagt en rolig fest, och efter det började jag gå ut lite oftare igen.
Men som jag skrev tidigare så tar det slut snabbt när man har roligt och det var precis vad mitt första år på gymnasiet hade varit - roligt. Jag hade vänner i min klass, ingen ignorerade mig eller något sådant alla snackade med mig och jag kunde inte haft det bättre. Jag fann smaken för riktig musik under ettan och jag fick bättre självförtroende än vad jag någonsin haft förut, men det har jag min klass att tacka för. Dessa muntliga redovisningar var inte lika farliga som de hade varit förr. På skolavslutningen firades vårt första år tillsammans med en klassfest som det hade pratats om från den alldra första veckan och det blev en oförglömmlig kväll.
Och nu detta sommarlovet som även det börjar gå mot sitt slut, har jag upptäckt en del saker. Jag har funnit att öl är den godaste alkoholdrycken, att jobba på Leif Bengtsson skulle kunna vara ett arbete som jag skulle kunna tänka mig att jobba med i framtiden om jag inte lyckas inom min teaterdröm, jag har funnit tillbaka vänskapen med Emily och vi har lagt det som hände på nyår bakom oss, jag har inte funnit någon kärlek, men dock funnit lite intressen för olika, jag har skrattat, jag har mått mycket bra under hela sommaren! Jag har inte varit ledsen en ända gång under sommarlovet, det har bara varit glada miner från min sida! Men den är inte lika rolig som förra sommarlovet. Men roligt har det deffinitivt varit!
Detta blogginlägg har tagit ett par dagar att skrivit, men det syns att det är en lång text som jag har tänkt över lite då och då, finslipat och haft mig. Sedan om det är någon som kommer vara villig till att läsa detta det vet jag inte, men det kan jag inte göra något åt. Jag kände mer för att skriva om min skolgång och lite om hur vänskapen har varit, men inte allt för mycket.
Ps, åker jag till Kroatien på lördag, ser framemot det! Ds..
Ps igen, skolan börjar den 24e och jag längtar! Ds igen..
Det börjar med att man föds efter att ha varit i sin mammas mage i några månader, man ligger instängd från omvärlden. När man plötsligt är trött på det och väljer att säga "hej" till världen. Det är då ens liv börjar.
Det finns många saker man lär sig när man är liten och allt är mycket lättare då - man behöver inte göra så mycket själv. Man får hjälp allt. Man bärs runt överallt och blir kontrollerad på allt man gör - som en kvarsittning i skolan fast inte lika strängt och man bärs inte runt över allt på en kvarsittning, men ja ni fattar principen.
När man är lite äldre och kan börja äta barnmat och inte behöver ammas mer, kan man börja på ett ställe där man säkerligen träffar sina första vänner. Om man inte har gjort det innan, som jag själv gjorde. Men iallafall, detta ställe kallas för dagis. Det var något av det bästa jag visste. Jag kommer ihåg det som det vore igår, pappa brukade alltid lämna mig på dagis, jag var tidigare där än alla andra. Jag brukade alltid springa till fönstert i tvättstugan, där utanför stod alltid pappa och väntade för att jag skulle vinka till honom, just det sitter inspikat i min hjärna.
Allt som man gjorde på dagis, alla vänner man träffade, alla lekar man gjorde och allt bus man hittade på. Jag kommer ihåg att jag brukade leka med killarna, fäktas och leka krig. Jag minns även hur mycket pussel jag brukade lägga och leka med lera. Men mest av allt kommer jag ihåg min favoritfröken - Tina.
Efter 5 år på dagis är dags att börja allt på allvar - 6 års. Det vill säga man börjar skolan, man ska börja lära sig att skriva, läsa, lära sig klockan, räkna och allt viktigt. Jag kommer ihåg att jag inte ville börja skolan. Jag ville gå kvar på dagis. Men första dagen gick bra, jag gick med en kompis från dagis . Celina. Vi höll ihop de första dagarna, men sen fick hon kontakt med några andra och då vara hon med dem istället. Så det blev ungefär som det blev på dagis jag höll mig lite till killarna.
Jag lärde mig mycket, tänk att äntligen kunna veta vad tiden är och att kunna förstå det man läser och kunna skriva - dock inte så förståerilgt, men det gick ändå. Jag minns att efter några dagar i skolan brukade jag och min vän Annie - som jag fortfarande har kontakt med. Vi brukade gå till toppen efter skolan (en affär som ligger precis brevid), eftersom min pappa hade skrivit en lapp om att jag fick lov att leka med henne efter skolan. Så vi köpte chocklad och grädde, satte oss på en kulle precis vid st hammars kyrka och åt.
Det finns så mycket jag minns från min barndom, jag minns mig att jag inte ville ha klänning. Mina hängslebyxor var något som jag trivdes bra i och mina fröknar fick säga till mig att jag var tvungen att klippa mig, eftersom håret hängde för ögonen, så att jag knappt kunde se ut.
Ju äldre jag blev, ju mer märkte jag hur mycket jobbigare skolan blev med tiden. Det började komma mycket läxor, som jag inte förstod mig på, så jag fick mycket hjälp - med matten bland annat.
I fyran upp till sexan, märkte jag hur folk höll sig undan ifrån mig - det var inte många som ville leka med mig. Det vill säga att jag var en mycket ensam filur. Jag hade en vän, vid namn Erika, vi höll ihop en hel del men med tiden märkte jag att hon inte var något att ha till vän. Det började i sexan att hon berättade en väldigt djup hemlighet - en hemlighet som hon hade lovat att hålla. Då höll vi oss ifrån varandra upp till sjuan ungefär då vi började hålla ihop igen. Då dröjde det ungefär ett halvår innan hon börjde bete sig väldigt, vad ska man kalla det dominant - hon ville bestämma väldigt mycket. Hon sa en massa och folk som jag inte ens kände började säga till henne att hon inte var min mamma - rätt skrämmande när man tänker på det. Hon började även tycka till när det gällde mina joggturer och mina matvanor i skolan, eftersom jag inte åt så ofta i skolan då. Gick hon till min dåvarade mentor och sa att jag började få aneroxia, vilket gjorde mig aningen chockerad, så jag satte stopp för det och avslutade vår vänskap helt och hållet - där gick gränsen.
Under resten av sjuan hade jag ingen speciell att snacka med, jag gick där i min egen värld. Tills jag började snacka med en tjej i min franskgrupp - Sara. Jag lärde känna några i hennes klass, så jag brukade umgås med dem ibland.
Men sen helt plötsligt från ingenstans kom en kille in i bilden - Freddie. En kille som jag hade kollat in lite då och då, med tanke på att vi gick på samma skola. Han skrev ett meddelande till mig på en hemsida vid namn lunarstorm, om min visningsbild. Jag blev lite smått glad, eftersom att det inte hade varit någon kille som hade skrivit till mig förr. Det blev att han lade till mig på sin kontaktlista på msn. Där vi då började snacka och vi bytte nummer. Vi bestämmde senare att vi skulle äta lunch i skolan en dag - vilket vi gjorde. Jag minns lunchen som att den vore igår. Jag mötte upp honom i matsalen på sandeplan, det var samma äckliga mat som vanligt. Det var även Danielle, Nadia och Jenny som åt med oss, men som sedan lämnade oss sedan. Och då satt vi där själva. Jag kommer ihåg att jag var lite smått nervös, det var ju första gången som jag var ensam med en kille. Och det var första gången på länge som jag skrattade så mycket som jag gjorde. Lunchen slutade med att vi satt helt sjävla kvar i matsalen och jag var tvungen att gå på lektion - som jag kom försent till. Första gången som vi fick "intim kontakt" var när jag satt och åt med Sara och några till, så fick jag ett sms från honom där det stod att jag skulle komma upp till den gula byggnaden. Vilket jag först tvekade, men jag blev "pushad" att gå dit, vilket jag också gjorde. Han gav mig en kram och sa att jag skulle sätta mig i hans knä. Där satt även hans kompisar Viktor och Marcus - trevliga människor. Jag hade lika kul som jag hade haft på lunchen dagen innan. Vi bestämmde där att vi skulle träffas och kolla på film dagen efter, men först gå till gården och kolla på när Viktor och Marcus band repade.
När jag skulle gå till gården, kommer jag ihåg hur chockad pappa blev över att jag skulle ut - det var ju väldigt länge sedan sist. Jag gick dit och där stod han utanför och väntade på mig, jag fick en kram när jag kom dit. Vi gick in och där spelade de wii, sedan gick de in och repade, jag satt i hans knä hela tiden. Kvällen slutade hemma hos mig och vi kollade på film som bestämt, men när filmen var slut så låg vi och lyssnade på musik och bara kramades och skrattade. Han gick hem klockan 3 på natten.
Vi blev aldrig riktigt tillsammans, vi höll bara på i två veckor. När han gjorde slut med mig, ringde han mig och sa "Jag är ledsen men jag vill inte ha något med dig längre, och jag tycker inte att vi borde träffas mer", mitt svar på det var bara okej. Efter det samtalet brast jag ut i tårar och grät - vilket jag idag inte alls förstår varför jag gjorde, men det kommer jag till senare. Just under denna händelsen snackade jag med min kusin Johanna på msn och hon såg hela händelsen när jag började gråta och hon sa att jag skulle komma hem till henne samma kväll och sova över. Vilket jag gjorde. Var roligt eftersom det var ett bra tag sen sist jag träffade dem, och kul det hade vi också.
Efter hela detta med Freddie så fick jag kontakt med en tjej som heter Josefine. Vi började umgås, hon, jag och Sara från franskan. Jag kommer aldrig glömma vår middag på bk(burger king), vi satt säkert där i en timme och åt glass. Efteråt gick vi hem till mig och tog en massa bilder och bara hade kul. Men något hände och vi blev ovänner.
Men det dröjde inte länge innan jag och en tjej som heter Michelle blev vänner. Jag kommer ihåg det så väl, både hon och jag var ovänner med de i våra klasser och vi vände oss till varandra via msn. Och en dag så ringde hon mig och vi bestämmde att vi skulle träffas. Hon mötte mig på sandeplan och vi cyklade hem till henne. Jag minns hennes enorma hund - Texas. Hennes syster var också där, hon hälsade på mig och var hur snäll som helst. Michelle och jag satt vid datorn hela dagen, vilket vi tröttnade på tillslut. Så vi kollade på tv istället och hade hur kul som helst. När jag skulle hem fick jag låna hennes vantar.
Michelle och jag blev mycket goda vänner och jag lärde känna många nya människor. Jag mådde så bra. En annan tjej kom in i bilden - Anna. Vi tre började umgås väldigt mycket.
Den 18e maj 07 åkte jag till liseberg med mycket folk, jag skrattade och hade riktigt kul.
Jag lärde känna folk från vellinge också under 07, de gav en mycket glädje och skratt.
Men under sommaren 07 hände det jag skulle komma in på innan, det med Freddie. Jo jag cyklade en helt vanlig dag i byn när jag plötsligt hör någon skrika taskiga saker till mig från andra sidan. Jag tog inte åt mig så mycket, för jag såg inte vem det var, men när jag tog en blick såg jag att det var han och några till. Efter den kvällen fick man höra både det ena och det andra om att varför han gjorde slut med mig. Vilket han sedan nekade och jag visste inte vad jag skulle tro, så jag slutade att lägga ned tid på det och gick vidare.
På sommaren 07 hade jag även min första fylla, det var då alkohol började komma in i bilden. Det var på midsommar och när jag tänker tillbaka på vad jag gjorde den kvällen skäms jag lite, men jag skrattar även åt det. Det var så här att jag Anna och Michelle hade bestämt oss för att dricka då och vi hade då lite vodka som vi hade blandat ut med sprite. Anna och Michelle drack inte så mycket - det var jag som drack mest. Och jag blev påverkad. Dumt nog åkte vi hem till en tjej som heter Hanna som hade både släkt och vänner där. Och när man har druckit gör man saker utan att tänka sig för, så jag satt på deras terass och sjöng och hade mig. Efter ett tag gick vi ut på framsidan där jag satte mig ned på marken och började kasta sten och sa "hur många barn ska jag få när jag blir stor"?. Ja, Michelle, jag och Anna drog därifrån. Låter inte så pinsamt kanske, men det är rätt kul när man tänker på det nu, skrattar bara åt det nu. Jag var en såkallad "klensupare".
Det blev inte så mycket mer jag drack den sommaren, det blev mer att äta chips och glass.
Nian började, allvaret själv gällande grundskolan. Det var nu man äldst på hela skolan och det var nu betygen var tvungna att resa sig med tanke på gymnasiet. I början flöt jag ovan på vattenytan och hade inga större problem med de skolarbeten vi fick. Men jag märkte med tiden hur tidspressat allt och även hur svåra proven plötsligt blev.
Sedan i februari började något hända i kompiskretsen, Michelle som jag umgicks med och jag började storbråka. Och det gjorde att skolan blev svårare eftersom man mådde dåligt. Hela bråket började eftersom jag började umgås med en tjej som heter Emily och jag märkte hur skönt det var med lite nya människor och inte bara umgås med dem som man har umgåtts med i ett år. Så jag började vara med Emily en del och det tyckte inte Michelle om. Så hon skrev en lång text om mig och allt. Hon tyckte att jag gjorde fel som gjorde som jag gjorde. Men enligt mig så var det inga större problem, eftersom nytt umgänge behöver vi alla. Det blev ett stort bråk, hennes mamma började lägga sig i, vänner som vi hade gemensamt valde sida och det var många i detta läget som inte tog mitt parti till slutet. Så det gjorde så att skolan blev tyngre. Men Emily stod vid min sida hela tiden och vi började umgås en hel del. Michelle och jag blev ovänner helt och hållet och pratade inte med varandra längre. Men allt detta löste sig efter några månader.
Men direkt när detta var över så började de allvarliga proven komma in i bilden - Nationela. Dessa prov hade jag fruktat sen jag började sjuan och om man inte klarade dem var det risk att man skulle få gå om nian och det var något som jag inte ville, jag ville börja gymnasiet och i ny klass och känna mig vuxnare. Men dessa proven klarade jag galant, jag minns att jag fick bra på muntliga och på den svenska uppsatsen. Jag kände mig riktigt stolt över mig själv och jag fick inte ig på ett ända nationella. Det var en lättnad, nu kunde jag komma in på gymnasiet helt och hållet utan oro.
I april, var jag på ett slags intagningsprov till den estetiska linjen med inriktigtning teater med profil dans, på sundsgymnasiet. Jag kom dit helt själv och såg inte någon som jag kände, men sen så fick jag syn på tvillingarna Cornelia och Filippa. Så jag höll mig till dem. Vi kom in till studion där Christel och Andreas stod. Det började med en enkel teater övning med speglar och lite annat. Sedan så kom det som jag hade varit nervös över - dansen. Men det gick ganska bra. Och sen så hade vi fått en monolog som vi skulle läsa upp för lärarna - helst utantill. Men jag hade övat och tyckte att kunde den, men när jag väl satt där och skulle läsa upp den så fryste allting till, jag hade ingen aning om vad jag skulle läsa. Jag började sluddra på orden och läste på lappen, det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men lärarana sa att det var bra ändå, och jag hade möjlighet att komma in om jag höjde mina betyg. Jag åkte tillbaka till skolan med en stor klump i halsen den dagen.
Nian var den tuffaste årskursen i grundskolan. Men även den tog slut till slut och jag var med om jobbiga saker under hela min tid på sandeplan. Jag gick i en klass som jag inte trivdes alls bra i. Det var knappt några tjejer som snackade med mig i klassen, och det var två grupper. Killarna, tjejerna också jag. Jag hade bara vänner från andra klasser. Ett tag så hade jag det såpass jobbigt att jag ville byta skola och allt. Men det löste sig tillslut, jag lyckades bli vän med några stycken i slutet av nian, men det var så dags när man hade gått med dem sen man gick i fyran.
Nian betydde också att tiden på sandeplan var över. På skolavslutningen grät jag väldigt mycket, det var lärare som jag skulle sakna som jag aldrig mer skulle ha på några lektioner, det var folk som man brukade umgås med på rasterna. Det var så mycket blandade känslor och då brast jag ut i tårar helt enkelt. Men senare på kvällen släppte det och då var det sommarlov och då kändes allt mycket bättre!
Under hela sommarlovet hade jag den bästa tiden i mitt liv. Vi var runt 50 personer som umgicks i princip varje, badade, åt glass, krökade och bara hade det riktigt roligt hela sommaren. Enligt min åsikt så kommer ingen annan sommar vara lika rolig som den var. P g a den samhörigheten alla vi hade och hur roligt vi hade tillsammans. En annan sak jag fick reda på under sommaren var att jag hade kommit in på mitt första handsval på gymnasiet - Estet! Jag minns hur glad jag blev - jag hade lyckats med det jag ville!
Men det är som man säger, "tiden går fort, när man har roligt", och det kan man säga att sommaren 08 gjorde också. Och då var det dags för gymnasiet, ny skola, nya lärare, ny skolmat och bäst av allt ny klass. Jag minns hur nervös jag var när jag gick till bussen den morgonen. Jag såg några stycken som också skulle sundsgymnasiet, så jag bestämmde mig för att snacka med dem lite grann. Sen så kom bussen och då hade jag och en tjej som skulle gå i samma klass som mig bestämt att vi skulle ha följe första dagen. Vi var båda lite nervösa, allt var ju nytt.
Det stod att vi skulle träffas i studion, så vi gick dit. Då såg vi våra klasskamrater. Jag såg några jag kände sen innan, men det var inte så många, 3-4 stycken. Alla satt helt tysta hela tiden i väntan på lärarna och man kunde känna en slags spänning sprida sig i lokalen. Det tog 10 minuter sen kom lärarna som vi skulle ha som mentorer. Vi tog oss upp till klassrummet b28. Där vi då skulle presentera oss - vilken inriktigning vi hade valt osv. Jag var nervös och min röst darrade först, men det hjälpte sen. Efter presentationerna hade vi en rundtur på skolan och vi fick kartor och sådant.
Första veckan på sunds gick åt som smort. Vi hade en massa lekar hela tiden. Och fredagen blev det dags för os - de oseriösa spelen. I början tänkte jag att det skulle bli tråkigt, men det visade sig att jag hade fel. Det var riktigt kul och jag märkte redan då att estetarna är bra, snällt och trevligt folk. Men lekar var det inte hela tiden, för det dröjde inte länge innan allvaret började i gymnasiet också, jag började då sakna denna slappa vecka vi hade haft.
Med tiden märkte jag även vilken klass jag hade, riktigt härlig och rolig. Med tanke på vilken bra klass man hade, märktes det att läxor, prov och sådant, var lättare än någonsin att plugga till och jag stormtrivdes - skolan var det bästa stället jag kunde vara på. Mitt självförtroende som förr hade varit på botten reste sig nu upp till toppen, vilket fick mig att må som bäst. Jag kunde helt enkelt inte haft det bättre.
Men en annan sak som jag märkte med tiden var att de vänner som man hade umgåtts med hela sommaren, hade försvunnit. Vissa slutade hälsa, andra träffade man bara ibland. Det kändes lite tråkigt, med tanke på att alla hade haft sådan sammanhållning hela sommaren och nu så var den helt plötsligt borta.
Men det fanns en som jag höll ihop med iallafall - Emily. Hon och jag umgicks var dag, hela tiden. Man visste vad man skulle göra efter skolan, jo man skulle hem till Emily. Man visste vad man skulle göra på helgerna, vara med Emily. Som sagt hela tiden. Vi kunde läsa varandra innan och utantill. Men det är ju så att umgås man var dag så tröttnar man tillslut på varandra, det gäller nära vänner också. Vi började bråka i oktober ungefär, då hade vi våra småbråk. Men de löste sig mycket snabbt igen. Det som satte stopp för våran vänskap var på nyår. Vi hade bestämt att vi skulle fira nyår i trelleborg hos en kille vid namn Hampus. Det börjdes smådrickas lite och tillslut var man inne i dimman. Jag minns inte mycket från den kvällen, mer än vimmel och vingel. Vid tolvslaget skulle vi gå och kolla på raketer på torget. Vi gick dit och precis som alla andra var jag ute efter en kyss på tolvslaget. Och jag hade tidigare lovat Emily att jag inte skulle kyssa just en kille vid namn Sebastian. Men eftersom jag var så pass borta som jag var så visste jag inte vad jag höll på med. Så på tolvslaget tog jag tag i den första bästa killen jag hittade och det råkade då bli just Sebastian. Emily som också var inne i dimman råkade få syn på detta, och hon gillade inte det. Så det började med att hon slog till mig lite försiktigt. Sedan så kom jag tillbaka och då puttade hon till mig, och då trillade jag och slog i mitt huvud så att jag fick ett ärr. Jag förstod inte vad som hände, men plötsligt så satt jag i min brors bil - gråtandes. Sen var man hemma och då stod jag och pappa och kramade varandra - båda två ganska borta. Efter denna kväll avslutades Emilys och min vänskap.
Under hela januari var jag en innemänniska, jag satt inne och gjorde inte så mycket. Tittade på tv och satt vid datorn, jag laddade upp batterierna kan man säga. Ungefär i mars började gå ut oftare. Vändningen var en viss fest jag gick på - Hellens 18 års fest. Det var en riktigt rolig fest och jag har nog aldrig sett så många "låsatssnoppar" på ett och samma ställe. Det fanns snopptårta, dildo, sugrörssnopp och en jätte stor uppblåsbar snopp. Men trots alla dessa saker så var det som sagt en rolig fest, och efter det började jag gå ut lite oftare igen.
Men som jag skrev tidigare så tar det slut snabbt när man har roligt och det var precis vad mitt första år på gymnasiet hade varit - roligt. Jag hade vänner i min klass, ingen ignorerade mig eller något sådant alla snackade med mig och jag kunde inte haft det bättre. Jag fann smaken för riktig musik under ettan och jag fick bättre självförtroende än vad jag någonsin haft förut, men det har jag min klass att tacka för. Dessa muntliga redovisningar var inte lika farliga som de hade varit förr. På skolavslutningen firades vårt första år tillsammans med en klassfest som det hade pratats om från den alldra första veckan och det blev en oförglömmlig kväll.
Och nu detta sommarlovet som även det börjar gå mot sitt slut, har jag upptäckt en del saker. Jag har funnit att öl är den godaste alkoholdrycken, att jobba på Leif Bengtsson skulle kunna vara ett arbete som jag skulle kunna tänka mig att jobba med i framtiden om jag inte lyckas inom min teaterdröm, jag har funnit tillbaka vänskapen med Emily och vi har lagt det som hände på nyår bakom oss, jag har inte funnit någon kärlek, men dock funnit lite intressen för olika, jag har skrattat, jag har mått mycket bra under hela sommaren! Jag har inte varit ledsen en ända gång under sommarlovet, det har bara varit glada miner från min sida! Men den är inte lika rolig som förra sommarlovet. Men roligt har det deffinitivt varit!
Detta blogginlägg har tagit ett par dagar att skrivit, men det syns att det är en lång text som jag har tänkt över lite då och då, finslipat och haft mig. Sedan om det är någon som kommer vara villig till att läsa detta det vet jag inte, men det kan jag inte göra något åt. Jag kände mer för att skriva om min skolgång och lite om hur vänskapen har varit, men inte allt för mycket.
Ps, åker jag till Kroatien på lördag, ser framemot det! Ds..
Ps igen, skolan börjar den 24e och jag längtar! Ds igen..
