hotsweetchili

Det är nog inte många som vet hur förjävla dåligt jag mådde innan.
Typ i sjuan.
Åttan.
Kanske från hela sjuan till halva åttan.
Det var den perioden då jag mådde som sämst.
Det var då som jag var osynlig och ingen såg mig.
Jag hatade skolan då.
Känslan av att ingen såg mig.
Känslan av att äta själv i matsalen.
Känslan av att inte ha någon att gå med.
Känslan av att vara ensam i skolan.
De ända som vet hur riktigt dåligt jag mådde var nog min mamma och pappa.
Jag ville byta skola.
I min klass.
Var det olika grupper.
De mest roliga och omtyckta tjejerna i en grupp.
Och alla killar i en grupp.
Sen var det jag.
Lilla ensamma jag.
Som verkligen ingen såg.
Jag var i behov av hjälp.
Jag kunde bara ligga i min säng och stirra in i väggen och verkligen njuta av att vara ensam!
Jag ville mer än allt annat ha en vän.
Men kom hopp i början av termin två i sjuan.
Jag skaffade en kille.
Min första kille.
Han var den ända jag hade då.
Mitt ända hopp.
Jag lärde känna hans vänner.
Och jag gick ut.
För nog första gången i mitt liv.
Jag kommer fortfarande ihåg.
När vi var på gården.
Och såg när hans kompisar repade.
Jag satt i hans knä hela kvällen.
Men efter två veckor hände något.
Han ringde mig.
Jag blev så glad för det.
Men sen att han la på.
Var det nog det värsta samtalet jag någonsin fått från en kille.
Han sa att han inte hade några känslor för mig.
At han inte tyckte att vi borde träffas mer.
Efter några veckor.
Får jag reda på att han spridit falska rykten om mig.
När jag cyklade förbi han och hans kompisar.
Skrek de efter mig.
Jag mådde skit efter det.
Jag ville bara sjunka ned till helvetet och brinna upp.
Jag såg inget hopp i någonting.
Men dagen kom faktiskt.
Jag lärde känna en tjej.
Michelle Forsén.
Min första riktiga kompis.
Hon räddade faktiskt mig.
Hon gjorde så jag fick det som jag alltid längtat efter:
Vänner.
Helt plötsligt lärde jag känna riktigt många vänner.
Och jag var ute mer och mer.
Jag började röka.
Jag började dricka.
Var aldrig hemma.
Blev sämre i skolan.
Började sminka mig mer och mer!
Och det värsta;
Jag blev kaxigare och kaxigare mot min mamma.
Jag var aldrig glad mot henne.
Jag var alltid sur.
Jag ångrar det fortfarande.
Min egen mamma.
Som förtjänar mest kärlek av alla människor som jag känner.
Jag förstod inte själv att jag höll på att gå ut över styr!
Jag ändrade stil.
Jag fick stilen faschion core.
Svart sminkad runt ögonen.
Riktigt håliga thights.
Palestina sjal.
Nitbälte.
Lugg som gömde ena ögat.
Än en gång.
Alla tyckte illa om mig.
Förutom mina vänner då.
Men alla i skolan kallade mig alltid din jävla emo.
Eller jävla emofitta.
Men jag brydde mig inte.
För jag hade mina vänner!
Men sen började jag lite uppåt.
Jag började plugga mer.
Och jag fick vg i franska i åttan.
Och vg i engelska!
Två vg.
Så stolt jag var!
På jullovet.
Försvann min stil helt.
Jag var i thailand.
Köpte färgglada kläder och inte alls mycket svart!
Men då kom den lilla sminkdockan tillbaka igen.
Kletade på en massa mascara och fundation!
Efter thailand lärde jag känna folk från andra ställen, som dalby och lund.
Och i februari.
Började jag och Michelle bråka.
Vi blev ovänner.
Riktiga ovänner.
Men jag blev bättre och bättre vän med Emily.
Och jag lärde känna fler och fler folk.
Mitt festande började igen.
Det blev varje helg.
Från fredag till lördag.
Hade jag lov blev det på vardagar också.
Och mina betyg blev inte bättre.
Men jag lyckades få ett vg iallafall.
Och jag lyckades komma in på en linje.
Estet!
Jag hade en underbar sommar.
Lärde känna fler folk.
Men under sommaren hann jag träffa lite killar som sårade mig.
Och vilken kille jag än träffade sårade mig.
Sen min första kille hade jag hunnit träffa:
4 killar.
Alla fyra sårade mig.
Men jag hade mina vänner som hjälpte mig.
Sen efter sommaren.
Började jag i världens bästa klass.
Es1!
För en gångs skull.
Hamnade jag i en bra klass!
Som jag verkligen trivdes i.
Och jag har börjat ta tag i skolan nu.
För att jag vill komma någonstans.
Jag kan inte säga att jag har världens bästa liv.
Men jag har ett bra liv.
Och jag vill tacka många för det.
De vet själva vem de är!

då jag var en sminkdocka, usch!

då jag använde mest svart!
Detta är jag nu!