hotsweetchili

Ibland undrar jag, när jag är som lyckligast.
Jag tänker lite.
Och för mesta dels lutar det mest när jag är i skolan med min klass.
Det går inte en ända dag utan att jag skrattar med min klass.
De bjuder på skratt och glädje.
De gör tråkiga dagar roliga.
När jag gick i min förra klass.
Då kände jag inte alls samma glädje som jag gör med min nya klass.
Alla kan prata med alla.
Det finns inga grupper.
Alla är tillsammans.
Det känns som en familj.
När jag ska redovisa.
Så känns det tryggare än med min förra klass.
Jag behöver inte vara rädd för att göra bort mig.
Jag har aldrig mått så här bra i skolan som jag gör nu.
Jag är så glad att Es1 ger mig så många skratt och glädjetårar.
Och det är tre år kvar med er.
Det kommer bli mina tre lyckligaste skolår någonsin.
Det vet jag.
Jag känner det på mig.
Nu när jag hör lov tänker jag delvis;
Åh gud vad skönt, inga läxor och prov.
Och;
Men nej ska jag vara iväg från klassen så länge, vem ska jag nu ha kul med på vardagarna mellan åtta och tre.
Så mycket tycker jag om min klass.
Alla sprider en sån glädje och värme.
Tacktack och åter tack.
För att ni tog in mig på estetiska programet och gav mig en sån underbar klass.
Jag har aldrig mått så här bra med någon klass.
Någonsin.
Så tack.
<3

tack för denna glädje, glad som ett barn blir jag med er!