hotsweetchili

Det var en gång en tjej som hette Elin, hon bodde i en liten by, vid namn Höllviken. Det var en sen eftermiddag i april och Elin stod vid spisen och lagade mat, när hon nästan var klar kände hon helt plötsligt ett sug efter citronsaft, och vad gör man då, inte står man emot frestelsen iallafall, nej självklart tar man ut den färdigblandade saften som finns i kylskåpet. Och precis så gjorde hon, hon tog ut saftkannan, men hon hann bara gå några steg, då saftkannan gled från hennes händer och landade på golvet, allt innehåll i saftkannan åkte ut över hela köksgolvet och själva kannan gick isönder, man kunde höra några få svordommar från hennes mun, och det var bara att gå och ta en mopp nere i källaren och börja torka upp allt. Väl tillbaka i köket börjades det sprida sig en inte så trevlig doft i köket, ja vem sa att allt luktar lika gott som det smakar? Det förstod Elin nu att så var det inte. Men efter en stund började hon fylla en spann med vatten och gjorde moppen blöt, hon kramade ur den och började tvätta bort saften från golvet. När hon tog ett kliv tillbaka till spannen, kände hon hur hon råkade sparka till något, hon vände sig om, och såg att allt det hon just hade moppat upp låg nu på den platsen den låg på innan, just det, på golvet. Men det gick till slut och Elin kunde gå och äta sin mat, och hon levde lycklig i alla sina dagar.

Ja detta var en liten berättelse om vad som hände när jag lagade mat innan, ibland så har man otur och är klumpig, och idag hände detta, undra vad som lär hända imorgon?

Idag var det lite jobbigare att kliva upp än alla andra morgornar, det var nämligen så att man väcktes av en klocka, en väckarklocka. Och man vaknade till ingen mindre låt än: Tomas Dileva - Vem ska jag tro på?, Jag har frågat mig själv rätt många gånger varför man väljer en ringsignal som den, men så blev det, och anledningen till att man vaknade ett antal timmar tidigare, det var eftersom det var dags att gå tillbaka till skolan, inget man ser framemot sådär på morgonkvisten kanske, men man tänker alltid lite positiva tankar i såna lägen som: tänk att få träffa klassen igen. Det fick mig på lite bättre tankar. Så det var bara att kliva upp och dra iväg till skolan.

Skoldagen var helt okej faktiskt, och när man skulle hem blev det bara bättre, det var ett riktigt sommarväder ute, bestämde mig för att jag ska till skolan imorgon utan att ta med jacka! Så varmt var det. När man kom hem tog det en timme, sen var man gymmet. Och det kändes att det var två dagar sen man var där, allting tog lite mer tid än vad man hade tänkt. Men det är alltid lika skönt att vara där och känna att man kommer få en lite bättre kropp snart, jag säger inte att jag avskyr min kropp, som många andra gör som är pinnsmala, men jag vill bli av med lite, jag har ju lite att bli av med, men det är snart borta, det känner jag på mig!

Ikväll hade man tur, för det var dubbelavsnitt av desperate housewives- mitt favorit program. Och det första avsnittet fick mig att börja gråta, det var så sorgligt och allt byggde på att det var en mekaniker som hade hjälpt alla hemmafruarna under många år, fram tills det att han avled av en hjärtattack. Och under avsnittets gång fick man se hur han hade hjälpt hemmafruarna. Inget vanligt sätt att bygga upp ett avsnitt på, men bra det var det!

Nu kollar jag på sex and the city, och sen ska jag sova, jag känner mig trött ikväll!




Detta höll vi på med i cirka 2 timmar tror jag, målade svampar med akvarellpennor, rätt roligt i början men det blev drygt efter ett tag. Först skulle man måla med vatten, så att blev en pil av ett slag, sen tog vi en kniv och en akvarellpenna och skrapade av färg med kniven från pennan, på pilen, och sen fixade vi till resten med en pensel. Väldigt enkelt, och efter en del misslyckade försök lyckades jag med denna svampen med både regnbåge och gräs.