hotsweetchili

Ett liv som blyg kan ofta leda till ganska många negativa motgångar här i livet. Ett liv som blyg kan leda till att många tror att man är en tystlåten och tråkig människa innan man har lärt känna den på riktigt. Ett liv som blyg, kan leda till att många inte pratar med en och ger en chans. Vissa som ger en blyg person en chans, kan märka att den personen inte var så tystlåten och tråkig som de trodde, de märkte att personen var en rätt rolig och ball typ, som har ett sinne för humor. Allt som alla blyga personer behöver är helt enkelt en chans att få visa sitt riktiga jag, men vissa vill inte ge en blyg person en chans. Det kan också finnas lägen då, folk måste få tid att lära känna varandra innan de har något att prata om, eftersom den blyga personen måste känna att den inte säger något dumt, eller konstigt får folk att skratta en rakt upp i ansiktet, eller att de säger något och de märker att personer eller personen i omgivningen inte lyssnar på vad man säger, och gör att man blir helt ointressant. Allt som blyga och alla personer behöver är en chans, en chans att visa sitt riktiga jag, och det kan ta tid innan den gången sker, men allting tar sin tid som man brukar säga. Varför kan inte alla få sin tid på sig att våga?

Anledningen till texten ovanför är att jag känner att jag kan vara blyg och ointressant ibland, men ibland kan jag också känna mig som en person som inte är rädd för att prata. Jag önskar att jag inte vore så blyg och tystlåten ibland, det är nog något alla personer som känner som jag önskar. Man vill våga prata med alla människor om allt, man vill kunna vara rolig, man vill kunna veta att den personligheten man har, man vill kunna veta att den räcker till, till alla personer man möter varje dag. Men man kan inte vara så mot alla, hur mycket man en vill. Är skapad på det sättet, är det oftast något som man inte kan ändra på, hur mycket man än önskar. Jag kan ibland säga till mig själv att jag inte ska vara så tystlåten, eftersom folk som har försökt prata med mig innan, märkte att jag inte var så mycket att växla ord med, de bryr sig inte så mycket om en sen och vill inte prata med en överhuvudtaget. Men sen mot vissa personer kan jag prata hur mycket som helst och skämta och skratta hur mycket som helst. Man känner att det inte är en bra egenskap, men man kan inte ofta göra något åt det. Men man kan alltid hoppas på att den tystlåtna själen dras bort och man blir öppen och glad, det är så jag vill kunna vara, det är en sån känsla jag har nu, men jag är förövrigt nöjd med mig själv.

Denna veckan har inte varit tidspassande för blogging är datorsittning överhuvudtaget. Denna veckan har bara gått ut på att fylla huvudet med olika ord, från plugghäften och pluggböcker och ha en penna i handen, nästan iallafall. Det har varit en mycket jobbig och tröttsam vecka rättare sagt. I tisdags skulle en bok ha varit utläst och det skulle även ha skrivits 15 läsloggar till boken, i onsdags skulle man ha ett arbete klart och det skulle vara inlämnat innan tolv, i torsdags hade man ett idrottsprov och i fredags var det nationella. Ja en mycket jobbig vecka har det, återigen. Jag hade varken läst ut boken eller skrivit några läsloggar till i onsdags, så det var det första jag gjorde när jag kom hem efter skolan och jag, Isabelle och Cornelia satt även i skolan fram till klockan 16.30 och jobbade vår budget, och när man kom hem märkte jag att vi hade glömt massvis utav saker, och satt med det i ett antal timmar och räknade, jag pluggade även till idrottsprovet somnade hyffsat sent, och det var inte p g a datorn. I onsdags pluggade jag ännu mer till idrottsprovet, och i torsdags satt jag och gjorde läsloggar nästan hela dagen. Men igår gjorde jag till pluggfri!

Jag kommer minnas denna skolvecka med fasa, pest och pina! Den har varit mycket tröttsam.


Idag, var det lördag, väldigt skönt måste jag säga, sov en lång stund imorse, det tyckte jag att jag förtjänade. När man vaknade var det soligt fint väder ute! Det var bara att hälla flingorna i skålen, hälla i en skvätt mjölk ta en slev och gå och sätta sig i solen och äta sin fiberrika frukost! Jag hörde ett billjud och jag frågade pappa "kan vi inte åka ut och övningsköra"? Och visst kunde vi det, sa han. Och jag var inte ens lite nervös när vi åkte ut till någonstans på landet, det ända jag hade i hjärnan var "Ute på landen, ute på landen, där vill jag bo, för där finns en ko". När det var dags att sätta sig bakom ratten och trycka gasen i båtten, gick det bättre än förväntat. Jag kunde starta bilen nästan direkt, och jag lyckades komma upp i 4ans växel och köra 50 km/h. Kändes det bra? Ja, väldigt bra!

När man kom hem, väntade jag på grillade hamburgare, det tackar man aldrig nej till, och gott det var det verkligen! Efter en stadig middag, skulle jag åka och träna, men icke sa nicke. Det blev inte någon träning, eftersom de stängde 17.00. Jag blev lite småirreterad, satte mig på min cykel och stack hem igen. Väl hemma tvättade jag handdukar och funderade på vad som skulle kunna tänkas hända under kvällens gång, efter lite förfrågningar till några vänner, visste jag fortfarande inte vad som skulle kunna hända. Jag satt på min stol och funderade en stund och plötsligt slog jag en bilck ut genom fönstret och såg att solen snart var nere, och vad passar sig inte bättre om inte promenera ner till stranden/pisseviken och ta några bilder, det var bättre än ingenting, så det gjorde jag, fick ett par fina bilder. På väg tillbaka bestämde jag mig för att gå igenom byn, eftersom man alltid träffar på någon där och det var precis vad jag gjorde, men de skulle någon annanstans, så jag gick hem igen, sen har man suttit här och ruttnat.

Ingen rolig lördags kväll kanske, men rätt skönt på ett sätt.

 - Jag glömde uppdatera om en liten olycka som skedde på kronodalsvägen, runt 16.00 tiden denna lördag. En kille som bor i radhusen en bit ifrån vårt hus, var inne och hämtade något inne i sitt hus, då hade han tydligen glömt att lägg i handbromsen, och vad händer då? Jo då rullar bilen fram och krockar rakt in i vårt staket, stolpen som ni ser på bilden här, bryts av. Ja och personen som var ägare till bilen skulle komma hit och prata med pappa, men han har fortfarande inte varit här. Ja som det kan gå när man inte har koll på saker och ting.