Vilken gräslig dag!
Gräslig? Ja så skulle jag kunna beskriva min dag idag faktiskt. Det var min första jobbdag idag och den började med att jag kom 40 minuter för tidigt. Jag hade ju fått för mig att jag skulle börja 08.30, men jag skulle börja 09.00
När jag kom in till höllvikens ip, blev jag mött utav en vresig sur gubbe, som sa att "det inte var en käft där", och att "du börjar 09.00, så du får vänta här". Vänta det gjorde jag, men jag satt inte stilla för jag började med att plocka upp lite skräp som fanns runt om. Och när jag tyckte att det var nog satte jag mig ned och lyssnade på musik istället.
Någon stund senare kom en man som heter Bertil och sa på skoj att jag skulle "linjera planen, klippa gräset och plocka upp allt skräp du kan kan hitta", men jag förstod att det var på skoj förståss. Han sa att vi skulle åka iväg till skanör, men först skulle han prata med någon kille som satt inne på kontoret. Min första tanke i det läget var att, jag inte ville jobba med en till, eftersom jag är så blyg av mig så jag skulle inte yttra ett ord med denna personen. Och det var någon 14 åring som heter Sebastian. Han och jag fick börja med att plocka upp skräp längs hela idrottsplatsen och det gjorde vi. Men han var ingen rolig att jobba med, han tog hela soptunnan för sig själv och gick iväg med den, verkade inte som en arbetsvillig tycker jag, han gick med en plockstav och plockade upp lite skräp medans jag gick runt med handskar och tog allt skräp som kom i min väg.
När skräpet var uppe var det dags att åka till skanör, där jag inte hade en aning om vad som väntade mig. Men Bertil sa att jag skulle klippa gräs, och då tänkte jag att det var något som jag var van vid så det skulle bli en lätt match. Fast då visste jag inte mängden gräs jag skulle klippa, och lite gräs, det var det minsann inte. Allt gräs kring tångvalla skolan och vid tennisbanorna.
Tiden gick och det blev dags för lunch och precis som på alla andra sommarjobb jag jobbat på, trodde ju jag att vi skulle bli bjudna på lunch, men där hade jag fel! Vi åkte till ica i skanör och då visade sig att vi skulle betala lunchen själva, vilket jag inte var berdd på eftersom jag inte hade några pengar med mig, och då fick jag gå tommagad utan mat, inte så roligt nej.
Väl tillbaka, satte vi oss i ett litet kontor och där löste jag sudoko och korsord! Sedan var det dags för gräsklippning igen.
Tre timmar senare var jag klar med allt gräs, och jag kunde pusta ut. Det hade tagit ungefär fem timmar att klippa allt gräs och jag var relativt trött när jag var färdig.
Min första jobbdag beskriver jag som sagt gräslig, och jag har knappt yttrat ett ord med de som jag jobbar med, men som sagt jag har inte alltid så lätt för att prata med människor som jag aldrig har träffat eller snackat med förr, så jag får hoppas på att det löser sig och att jag vågar snacka med mina "kollegor" snart.
Något som jag skulle önska är att jag vågade prata mer, det hade varit en skön personlighet att ha om jag vågade prata, för er som vet vad jag pratar om kanske delar sina känslor med mig.
Vissa människor har jag hur lätt som helst att prata med, men andra inte. Det beror helt och hållet på hur personerna är och hur mycket de pratar, men som de som jag jobbar med nu. De har jag aldrig pratat med förr, eller träffat ens. Då vågar inte jag prata.
Det handlar delvis också om att man vill göra ett bra första intryck på jobbet, vilket jag vill kunna göra. Men jag har så svårt för det, vilket är mycket irreterande.
Man har ingen aning om vad man ska säga, eller vad man har att prata om. Ja det är svårt och jag vill verkligen försöka att bli av med denna svårighet, det har jag velat hela mitt liv,
Jag har alltid varit den tysta och tillbakadragna människan med nya människor, de kan säkerligen tycka att jag är tråkig typ, men om de lär känna mig är jag inte så tråkig som de tror. Men det är inte alltid folk ger blyga människor en chans och pratar med dem.
Jag vill försöka vara den pratglada människan, men jag är alltid rädd att jag ska säga fel saker och folk ska tycka konstigt om mig, vilket man inte vill tänka- Man ska ju inte bry sig om vad folk tycker om en, för det är att man är sig själv som räknas.
Något jag vill tänka på var gång jag ska prata, det ska jag försöka göra nu i framtiden!
