hotsweetchili

"Sköna maj, välkommen till vår bygd igen.
Sköna maj, välkommer våra lekars vän.
Känslans gudaflamma, väcktes vid din ljusning."


Nu är det maj, igen. Och igår var det valborg, och jag hade en väldigt bra kväll, och en bra dag också! Vi var lediga, p g a att vi hade disponibel dag, som betyder att man bara behöver komma till skolan om man inte har något prov att göra om, och det hade inte jag, så jag var ledig, som säkerligen många andra. Även om det är valborg, stack jag till gymmet och tränade, nöden har ingen lag, inte träning i detta fallet iheller, som sagt vill man vara fin, får man lida pin.

Efter en slitsamt skön 1,5 timmes träning, var det att slänga sig in i dushen och spola bort den egengjorda doften som nog ingen annan än en själv kan trivas i. Sen bar det av till skånes huvudstad, MALMÖ. Där jag skulle ha handlat något fräsht och nytt till kvällen som skulle komma, men jag hittade ingenting, t o m den jackan som jag skulle köpa var slut, även om det bara hade gått en veckas mellanrum sedan man var där och spanade in den. Men däremot Terese som inte hade planerat att köpa något hittade en del grejor som hon ville ha, men som inte kunde handla.

Efter en liten tur på Èntre, tog man bussen hem och började fixa inför kvällen, när man plötsligt hörde ett pling på dörren. Jag gick dit och öppnade och till min förvåning stod Julia och Denise från Trellborg där och hade tänkt att fira valborg med oss här nere på näset en stund, det tackar man aldrig nej till. Så det var bara till att släppa in dem. Lade märke till en sak när jag såg dem, båda de två var finklädda, de hade klackskor och klänningar och jag hade stora jeans, och en t-shirt, med texten "Pimp". Inte så speciellt finklädd nej, men det är inget jag bryr mig så speciellt mycket om. Eftersom Terese inte var i närheten var vi tvungna att vänta, och vad gör man inte då, om inte spelar lite guitar hero, det håller alltid humöret uppe. En stund senare fick jag ett litet sms, och där stod det att Terese var klar att sticka iväg.

Valborgsmaten blev BK, inga pommes utan mini morötter! Kändes skumt, men det var gott. Efter mättande och belåtande mat var det bara att dra sig iväg till piren. Rätt långt att gå, men det var det ända sättet.

Vi blev trött på att gå när vi hade nått halva kanalvägen, så vi satte oss vid slussen och började smådricka lite, sitter aldrig fel. Det blev inte så lång stund att vila, innan vi var sugna på att kila. När vi var på parkeringen vid piren, såg det inte ut att vara en käft där. Där stod ungefär 10 cyklar och en moped, men när man kom lite närmare var det raka motsatsen. Där var en väldigt mycket folk, men kände knappt något. Vi letade en stund och då såg man Niggers skägg mitt i allt, där vid en brasa. Vad gör man inte om inte går dit? Så det gjorde vi, och visst var det Nigger, träffade även på Jonas, från gammla klassen, och lite annat trevligt folk, och lite mindre trevligt folk.

Kvällen gick och det kom bara fler och fler med minuternas gång. Helt plötsligt träffade man på några härliga ansikten. Marcus, Jesper, Otto, Mg, Elias, Felix, Sofie, Michelle, Hampus, Hampus, Louise, Jocce, Glambeck, Hanna. Och några till. Helt plötsligt så hörde man någon skrika; Det brinner i skogen! Alla sprang dit, och det var ett träd som brann, ingen skogsbrand direkt, snarare trädsbrand. Brandkåren, Polisen och Leffe och Ulf från fridtidsgård fick dragningar dit.

När elden var släkt kändes det inte så lönt att vara kvar på stranden eftersom Polisen var där och de kanske skulle stanna där ett tag till. Då blev man medbjuden till fest, och när man skulle gå gick inte cykeln att låsa upp. Polisen som jag trodde kunde hjälpa en i sådana här lägen, skrattade snarare åt en och sa: Ja du har nog druckit lite för mycket. Men jag hade faktiskt inte druckit så mycket, och låset var faktiskt i sönder, inte så roligt faktiskt att bli skrattad åt, av polisen. Så Leffe och Ulf fick köra hem cykeln, det tackar man för att de gjorde! När cykeln var borta och ivägkörd fanns det inget mer att göra än gå till festen som man var medbjuden till. Där träffade man på Turken och Love också, och Jesper stoppde upp sockerbitar i käften och var rolig!

Kunde inte stanna så länge iochmed att man var tvungen att gå hem, men det var inte så jobbigt, för "med musik i öronen, försvinner alla beskymmer i världen!"

Väl hemma efter den långa promenaden hem, somnade jag till sällskapsresan!

Jag hade en trevlig valborg, förutom några ansikten som man inte tyckte om och att ens cykellås gick isönder.


Imorgon ska jag och några från klassen hem till Martin och grilla och chilldricka lite. Ska bli trevlig, med den trevliga klassen man har, man ska bara hitta dit också, men det löser dig nog alltid får man ju hoppas!