hotsweetchili

Ja, nu var ett tag sedan som jag blev utkastad i arbetslivet och lämnade min trygga vrå i skolan, där man vet att man alltid är trygg, ja det vill säga om man sköter sig, vilket jag till största del alltid har gjort. Men jag har inte haft orken till att skriva, tiden har jag haft, men orken till att skriva detta inlägg har inte funnits förens nu, nu känner jag för att skriva om den bästa dagen i mitt liv, (iallafall den bästa dagen i mitt liv hittills). Och tro mig, detta kommer bli ett jävligt långt inlägg, så läs det bara om du verkligen känner att vill och orkar!

Jag vaknade tidigt på morgonen, ja, där runt halv nio snåret. Kände doften av ägg och bacon. Mamma väckte mig med att säga "Ja idag måste du verkligen börja dagen med en stadig frukost med tanke på att du ska hålla igång hela dagen". Så jag klev upp, och först då insåg jag, helvete, jag ska ju fan ta studenten idag. Jag knep mig själv i armen.. nej jag drömde inte, det var verkligen idag det skulle slå in.

Så jag åt frukost med mamma, vi diskuterade lite smått som vi alltid brukade göra. Efter frukosten tog jag på mig mina bekväma, men ack så osexiga trosor och min BH. Kollade så att allt satt bra, annars brukar jag inte bry mig om hur det sitter, men idag kändes det extra viktigt. Slängde på mig min då vita klänning, lite smink och fixade håret. Och det bästa av allt åkte på sist - STUDENTMÖSSAN. Kunde fortfarande inte fatta att dagen verkligen var här. Mamma tog lite bilder på mig och sen var jag redo att åka och möta upp min klass för en oförglömlig frukost med både god mat och... alkohol..

Kom hem till Sebastian där vid 10 tiden. Och där fanns det ingen sur min hos någon, alla var så jävla glada. Aldrig förr har jag sett Es3 så glada, och jag har sett klassen glada många gånger, men denna dagen skulle ju vi bara uppleva en gång, så det fanns ingen anledning för någon att vara ledsen. Vi lyssnade på Don't stop believing, alla sjöng som fan och jag kände hur mycket jag kommer sakna detta. Aldrig mer känna samma glädje, när Es3 sjunger falsksång.

Efter den 3timmar korta frukosten(ja det kändes verkligen inte som 3 timmar, det kändes snarare som att det gick på en halvtimme). Begav vi oss till skolan för att möta upp alla de andra glada studenterna för lite mat med lärarna en sista gång. Och det kunde inte bli bättre när jag såg att det var lax med nypotatis som serverades, så jävla gott ju!

Men mitt inne i min mat så började jag känna alla mina känslor bubbla inom mig - detta var sista gången som jag skulle äta här med alla 92or på sunds och med alla lärarare, alla raster under de dryga håltimmarna skulle nu inte finnas längre. Jag kollade på Cornelia, och båda två började stor böla, inte bara några tårar utan en jävla massa, så som man grät när man inte fick som man ville när man var 3 år gammal.

Men då såg vi att Marie (vår bildlärare), hade på sig andra kläder för första gången på 3 år och då började på skratta, "det är fest idag".. och då bröt gråtattacken ut i ett enormt jävla skrattanfall, skrattade som fan.

Läraren höll tal, Lowe och Grube från klassen spelade ett grymt jävla trumsolo! Det delades ut stipendium osv osv.

Men så klart så måste öva på den här låten "sjung om studentens lyckliga dag, låtom en fröjdas i ungdomes vår..." det är den låten man sjunger när man springer ut, men det är även den låten som absolut ingen kan. Så vi övade den, men innan vi skulle börja tog calle tag i microfonen och sjöng "my name is Al", kommer sakna Calle.. han har alltid fått alla att skratta på ett sätt som ingen kan. Sina skämt som ingen förstår..

Sen så ska man också fotograferas, och då sa en i klassen (kommer inte ihåg vem), kom igen nu ES3 nu gör vi det fulaste studentkortet genom tiderna", och fulast vet jag inte om det blev, men det blev en del omtagningar iallafall. Och på vägen ut sjöng vi "HOHAHOHAHE VI ÄR JU ESTETARE".

Vi begav oss till bryggan för att spendera den sista timmen tillsammans, och den spenderades med mösskrivning, hög musik, tr3 apor (ja iallafall spenderades tiden så av mig), glada jävla munnar, kramar, lite tårar, skrik, falsksång, dans och en massa mer.

Utsläppen började vid 16.00, då fick man se den första klassen springa ut i arbetslivet, jävlar.. inte långt kvar tills det är vi som ska göra det.'

Vinet tog slut snabbt, och när det var 40 minuter kvar fick jag äntligen säga "VI TAR STUDENTEN OM 40 MINUTER" på riktigt, ja det är intärnt, så inte många som förstår.

De 40 minuterna gick på 5 minuter kändes det som, och då hör man en lärare ropa "nu är det 5 minuter kvar, gör er klara för ert utsläpp".

Vi gick ner för trappan och allt kändes så overkligt. Jag kunde inte fatta det.. jag skulle ta studenten om 5 minuter, om 5 minuter skulle jag få göra det som jag längtat efter sen 1an. Dörrarna öppnades och vi sprang gladskrikandes ut sjungandes "let's go fuckin' mentol". Och där stod vi på trappan hoppandes och tjoandes, trummorna började spela och vi sjöng "sjung om studentens lyckliga dar'" men jag kunde inte sjunga klart, dels för att jag inte kunde texten och dels för att jag inte kunde fatta att jag stod där, har aldrig känt sånt lyckorus genom kroppen! Fy fan vad det kändes overkligt.

Vi sprang ner för trappan, och där stod min familj och vänner. - Mamma, Mange, Pappa, Agneta, Lisbeth, Paul-Jörgen, Marcus, Linnea och Alexander. Det enda jag sa var "FY FAN VAD JAG ÄR BRA, TACK SOM FAN, FY FAN VAD JAG ÄR GLAD". Fick massa grejer att hänga runt halsen, champagne b.la.

Flakdags! Åka flak är också något som man längtat efter, musiken dunkades, och efter lite kämpande med att komma upp där, stod jag där med resten av min fulla klass. Jag svepte cider efter champagne och sen åkte vi iväg. Och åka flak är nog något av det roligaste gjort tror jag, vilken glädje jag kände.

När jag kom tillbaka stod Agneta där och tog emot mig.

Hade lite problem att ta mig ner för stegen, två små champagneflaskor och en cider senare har man väl inte all balans med sig antar jag?

Vi gick en bit och där stod pappa, marcus och Arne, de hade fixat skjuts till mig och Agneta hade ljugit då hon hade sagt att pappa inte skulle åka med mig, för det var precis det han skulle.

De hade fixat en skitfin bil till mig och pyntat den med fullt utav ballonger. Så glad jag blev.

Vi åkte runt i byn och tutade på en massa människor, innan vi åkte hem till Peter och Anna där festen skulle vara.

När vi kom till Peter och Anna hade redan några nära och kära kommit.

Festen blev lyckad, en av mina närmsta vänner - Linnea, höll ett jättefint och roligt tal för mig, och det gjorde även min mamma, båda talen var riktigt fina och det var en av de finaste presenterna jag kunde få, för texterna kom från hjärtat och det värmde mig.

Till middag åt vi min favorit - SUSHI!

Det kom så många vänner till mig som jag verkligen inte trodde skulle komma, och hela festen blev sjukt lyckad, fick så fina presenter och det var några vänner som jag inte hade träffat på jättelänge som jag blev skitglad av att se. Senare på kvällen drog vi till strandbaden, men det är något som jag ångrar för jag hade mycket roligare hemma på studentfesten.

Summering av min dag. Ja då kan jag säga att detta var en av de absolut bästa dagarna i mitt liv. Jag har aldrig känt sådan lycka genom en hel dag. Ingenting kunde varit bätttre! Jag blev sjukt glad för allt som hände hela dagen.

Så tack. Tack till Es3 för att ni har gjort mina år på sundsgymnasiet till den grymmaste tiden i livet, ni kommer alltid finnas kvar i mina tankar, om vad ni har gjort de senaste dagarna och om ni pluggar vidare eller om ni jobbar. Ja, jag kommer faktiskt tänka på alla er.

Tack till mamma och Sven-Gunnar, min fina mamma som fixade festen och allt som behövdes för att göra min dag så bra som möjligt, för all energi du har lagt ner och allt du gjort. Betydde jätte mycket för mig. Och även ett jättestort tack till Sven- Gunnar för datorn, den fick jag verkligen i rätt tillfälle och jag fick den även om jag inte förtjänade den, den är till stor använding nu!

Tack till Pappa för det extremt fina halsbandet. Det är ett halsband som jag ska ta vara på och vara rädd om, den var verkligen jättefin.

Tack till Linnea för det jättefina talet och för att du var med och fixade till festen, du vet vad som ska få mig att skratta och hur man ska få mig glad, och tack för halsbandet.

Tack till Peter och Anna för att vi fick ha festen hos er, utan er tror jag inte det hade blivit så lyckat! Och även för fonden på handelsbanken.

Tack till Mange och Emelie för att ni också hjälpte till att fixa till festen. Och Emelie även tack för det fina halsbandet och för den mysiga filten. Och Mange för allt du fixade till min dator, utan din hjälp hade jag inte kunnat använda den så bra!

Och även övrigt tack till Line, Lisbeth, Paul-Jörgen, Peder, Mona, Perry, Agneta, Arne, Marcus, Rasmus, Jocke, Alexander. Och så klart till alla andra mina fina vänner som kom och gjorde min dag så jävla bra!

Ja fy fan vad jag är bra, för jag har tagit studenten!