Förlora någon..
Jag vet inte hur det är att förlora vänner.. mista vänner. Jag vill inte ens veta hur känslan är när man får veta att en nära vän till en har gått bort? En person som går bort som man umgås med, som man delar saker med, som man vet att man kan lita på. Som man brukar träffa många dagar i veckan, en vän som man aldrig kommer träffa. Och det är något som jag absolut inte skulle vilja vara med om.
.
Jag vet hur det är att förlora någon i familjen.. Jag har inga far/morföräldrar kvar. Min Farfar har jag aldrig träffat, min Mormor var med en stor del av mitt liv när jag var liten, men hon gick bort när jag var väldigt liten, min morfar... min morfar gick bort när jag gick i 3an, när min morfar gick bort, blev jag ledsen, jag kommer ihåg hans begravning, jag kommer ihåg hur jag mådde den dagen, men jag förstod det inte riktigt. Min farmor gick bort, dagen innan jag skulle fylla 16, det var det hemskaste beskedet jag kunde fått den dagen. Där förstod jag, men jag ville inte förstå, varför skulle de ta min farmor. Hon hade varit inlagd på sjukhus en längre period och jag visste mycket väl att hon mådde dåligt, jag hade ju hälsat på henne. Men jag trodde hon skulle klara det, för hon har kämpat hela sitt liv, hon har alltid varit den människan som skulle vara med på allt, hon skulle hjälpa till att lyfta möbler, hon skulle laga pannkakor när vi kom hem från liseberg vid midnatt. Det kändes så tomt, för enda sedan jag var liten åkte vi alltid upp och hälsade på henne varje sommar. Och nu skulle jag inte få vara med om det längre.
.
Man föds, man lever och man dör. Det är så det är. Och det vet man, men det finns inget man tar så hårt som när en nära till en går bort. Det är viktigt att ta vara på dem som man har i livet, skit inte i dem som bryr sig om dig, de finns där för dig. Och ta aldrig någon för givet.
.
Familj och vänner. Det finaste man kan ha.
.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Så fint skrivet Elin och så rätt du har. Det bästa sättet att hedra dem som gått bort är att se till att leva ett bra liv. Även människor som går bort fortsätter att leva i de tankar man har. Jag tänker dagligen på mina föräldrar och väldigt ofta på mina morföräldrar - på det sättet lever de vidare. Den första tiden är sorgen väldigt fysisk och smärtsam men med tiden så byts tårar och smärta ut till en tacksamhet över den möjlighet man hade att vara tillsammans med de människor som man älskat och som varit med att skapa den person man är - för så är det ju med både familj och vänner - vi formar varandra. Lev livet varje dag för det vi vet är att det en dag är slut. KRAM
Trackback
