Livet som tonåring=Finito!
Yes, idag blir jag 20 år, jävlar. Jag kan fan inte förstå det själv, att den dagen är här. För 3 år sedan när jag var 17, kändes denna dagen så jävla långt borta, och nu är den här. Jag kan fan handla på systemet. Och ja.. på 7 år så hinner det hända en hel del, man har både gjort smarta saker, korkade saker, pinsamma saker, varit med om jävligt roliga saker och jävligt tråkiga saker.
.
Jag har gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra, galet.
.
Jag har träffat människor som jag skulle kunna hålla fast i föralltid och alltid umgås med och alltid lita på, som har försvunnit. Och jag har lärt känna människor som jag är sjukt glad över att jag lärt känna. Blessed för att ni finns!
.
Ja, jag har säkerligen sårat människor, och människor har sårat mig. Men livet handlar om att gå vidare, man lär sig av sina misstag. Thing's that don't kill you, makes you stronger. Och det är sant. Ibland måste man "take a walk on wild side".
.
Jag har varit en bitch, jag har varit en fjortis, jag har varit en emo. Ja jävlar vilken jävla människa jag har varit. Men något som jag alltid har varit, eller försökt att ha varit (för man ska vara), jag har alltid varit ärlig, jag har alltid ställt upp, och har folk inte gjort detsamma mot mig så spelar det ingen roll, för jag har ställt upp. Jag har behandlat, så som jag själv vill bli behandlad. Inte alla gånger, men många. Jag har också varit ett svin, alla har varit det någon gång.
.
Men under de senare åren, mina gymnasie år. Så har jag blivit en bättre människa. Vad tjänar man på att gå runt och ha en dålig attityd mot sin med människor? Varför ska man gå runt och vara sur på andra, bara för att man själv har en dålig dag? Man ska visa sig glad och inte låta andra drabbas över ens humör (sura humör, glatt humör=underbart). Jag har blivit självständig. Jag har jobb, som jag i och för sig inte alltid mår världsbäst av, men jag har ett jobb, där jag har lärt känna fantastiska människor, som inte bara är mina kollegor, utan mina vänner. Som har visat sidor mot mig som jag inte trodde fanns. Underbara människor.
.
Tonåren... ja herregud.. tonåren. Sandeplan, pubertet, falskhet, bli av med oskuld, nikotin, alkohol, konstigt idiotiskthumör, fjortis.. ja under tonåren så hinner det hända så jävla mycket så man förstår knappt det själv. Jag kan inte förstå själv att.. för 7 år sedan idag. Så fyllde jag 13 år, 13 år. Då kändes det som en evighet. Allt kändes så långt borta, föräldrar var pinsamma. Vänner var bäst, som egentligen inte var så bra, men det insåg man inte då. Man berättade inre hemligheter till människor, som man nu aldrig skulle dela en hemlighet med.
.
Ja fy fasen. Det känns konstigt. Jag mår till vissa delar bra med mig själv, till vissa delar inte. Men jag är en glad person. Som sagt. Bara för att jag har en dålig dag, eller har inre eller yttre problem, så ska det inte drabba någon annan. Nej, lev så länge livet är kärt. Kolla så fort 7 år har gått. Snart är du 40. Snart är du 80 och sen ja, sen har du inte mycket kvar. Lev, lev, lev! Det ska jag göra. Jag ska leva, jag ska leva för mig själv, och männiksor runt omkring mig, och människor som har varit runt omkring mig. För när du minst anar det, så är ditt liv över.
.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ja - Lev Lev Lev - snart är du 40 - helt rätt! och var precis den du är för du är bäst precis så! KRAM
Trackback