hotsweetchili

Kvällens fundering är följande: När jag var mindre så brukade jag alltid kalla någon för min bästa vän, hmm bästa vän? Varför är just den vännen så mycket bättre än alla andra vänner man har? Jag vet att det är ett uttryck som många fortfarande använder. Så länge ingen kallar mig det, så har jag inget emot folk som kallar varandra för det. Dock tycker jag det är lite lågstadienivå på det, det låter så konstigt, "bästa vän". Och sen just det när de här två inte är vänner längre, så brukar de oftast säga "jaaa, hon är min föredetta bästa vän". Haha föredetta bästa vän? Om den personen var den bästa vännen, hur kan den då blir utbytt? Det förstår jag inte. Bästa vän verkar vara den som man verkligen lägger all sin tilllit till. Jag har inte sagt att någon är min bästa vän på jättelänge. Och när jag gjorde det, så slutade allt i skit ändå. Det märktes att det var en påmålning, när jag sa det, eller blev kallad det så kändes det inte som att det betydde något egentligen. Och man märker att det är många som säger till många, alltså man säger det inte till en person. Man har många bästa vänner... Det är påmålning. Varför inte bara säga, detta är min vän, eller detta är "Sara", Varför måste man säga; Detta är min bästa vän.(?) Det känns så favoriserande på något sätt. Och jag gillar inte att favorisera människor, eller att bli favoriserad! Som det gammla fina ordsårket säger "Alla är lika mycket värda", Damn right!

 

Tack för mig, och peace till alla vänner!