hotsweetchili

Yes, idag blir jag 20 år, jävlar. Jag kan fan inte förstå det själv, att den dagen är här. För 3 år sedan när jag var 17, kändes denna dagen så jävla långt borta, och nu är den här. Jag kan fan handla på systemet. Och ja.. på 7 år så hinner det hända en hel del, man har både gjort smarta saker, korkade saker, pinsamma saker, varit med om jävligt roliga saker och jävligt tråkiga saker.

Hade jag inte suttit i mitt kök och lyssnat på musik.. jag hade varit utomlands, förmodligen i thailand. Och jobbat som fotograf, en fotograf som tar bilder på katastrofer, storslagna händelser och bilder på hur folk har det. Bott i en liten bungalow. Och samt extraknäckt som bartender.

Detta är ännu en sömnlös natt i Elins näste, lyssnar på en låt vid namn Fix You, med Coldplay. Den bringar upp många minnen, både fina och fula.

Vad är det som händer med det svenska samhället?

- Jag skaffade mig ett redigt jobb, på burger king. Ni kan säga att det är hur oredigt ni vill, men där får man verkligen slita för sina pengar och uppleva stress till en jävligt hög grad! Och där jag hittat somliga fina vänner, jag har gråtit och har skrattat som in i helvete och jag har upplevt mindre trevliga saker. Sura gäster träffar man var dag, men dem tar man för det mesta med en klackspark nu. Min högerarm har blivit den drabbade armen pga av BK också..

Ja det finns säkert många olika sätt att blogga på, många brukar starta sin blogg med att fråga: Vad vill ni att jag ska blogga om? Eller: Vad tycker ni är intressant?

Livet går hand i hand med hur du beter dig och vad du väljer. Hur ska man bete sig mot andra för att leva ett bra liv? Och vad ska man välja?

Varför är man så feg och konflikträdd för, man kan inte gå igenom livet utan konflikter. Jag vill ju inte gå och säga till andra hur irreterad jag är på den människan och inte säga det till den jag egentligen är irreterad på, vad tusan hjälper det att säga det till andra? Det leder ingen vart, mer än att jag får prata om det. Jag vill inte vara den inte vågar bråka, som inte vågar göra misstag och göra bort mig ibland. Man måste göra fel och man måste både få skratta och prata om det.

Jag vet inte hur det är att förlora vänner.. mista vänner. Jag vill inte ens veta hur känslan är när man får veta att en nära vän till en har gått bort? En person som går bort som man umgås med, som man delar saker med, som man vet att man kan lita på. Som man brukar träffa många dagar i veckan, en vän som man aldrig kommer träffa. Och det är något som jag absolut inte skulle vilja vara med om.

Men det är också för att jag inte mår bra förtillfället. Och det finns jävligt starka skäl till detta. Jag hade behövt en helg i london eller något. Få tankar på annat. För så som det ser ut nu så vettefan hur jag ska handskas med detta.

Fredag Lördag Söndag
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
Måndag Tisdag Onsdag STUDENTEN!

Journey – Don't Stop Believin'
Den låten har hängt med under hela jävla gymnasietiden!


För vi ska ta studenten för vi ska ta studenten för vi ska ta studenten
FY FAN vad vi är bra!

Kan inte fatta att snart tre år har gått, fy fan vad tiden har gått snabbt. Men man brukar ju säga att tiden går snabbt när man har roligt, för roligt ja det har jag haft! Jag har gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Trodde aldrig jag skulle spela taiko (japansk trumsport), trodde aldrig jag skulle se en musikal. Trodde fan aldrig att jag skulle ta klackskor på mig, jag trodde aldrig jag skulle gå på balen, jag trodde aldrig jag skulle läsa ut en bok, eller tycka illa om en lärare så mycket och jag trodde aldrig jag skulle trivas så jävla bra i en klass! Men fy fan vad jag har trivts! Kommer sakna dom allihop (eller ja.. kanske inte alla.. hehe) ja fy fan och rasterna, ja! jag kommer sakna rasterna.. Föreställningarna.. Teater/dansgruppen.. trötta pluggtimmarna på RC med mängder koppar kaffe, statoil.. It-caféet, it-caféets kaffe, kakor, frukter, frukost..

Något som jag dock inte kommer sakna är T.ex bildläraren Marie, Krimskrams, skolans äckliga korvar och de där jävla läxorna och proven. Men antar att det kommer gå ett tag och sen kommer jag sakna det.

Ja, det finns mycket jag kommer sakna och inte sakna. Men det finns något som jag längtar till också, självklart att göra det som jag har sett 2 andra årsutgående elever göra, springa ut på trappan vid bryggan och sjunga "sjung om studentens lyckliga dar'", och se föräldrarna stå där med skyltar och plakat, lite smått salangsberusad och jävligt glad! För att sedan springa upp på flaket för att skrika, sjunga dansa och bara känna friihet!

Ja fy fan vad jag har längtat. Men rätt sjukt att man kan längta efter en dag... en dag fylld med en oförglömig fylla och glädje med släkt och vänner. En dag och sen är man fri från skolan. Då ska man sparkas ut i arbetslivet och inte kika ner på en läxa igen (ja, fram tills man kommer till högskolan, men det är ett helt annat kapitel, det gäller att ta det som det kommer). Jag själv vettifan vad jag vill bli, men det ser ut som att det lär bli BK ett tag framåt. Vem vet? Kanske jag vill utbilda mig till pilot för att se världen från ett annat perspektiv, kanske vill jag utbilda mig till operasångerska som jag ville när jag var liten?

Livet är för kort för att gå och oroa sig inför framtiden och må dåligt över det. Se fram emot saker istället, som jag ser fram emot min student och fokuserar på att den ska bli så jävla rolig som möjligt. Och ni kanske efter det där brevet? Vad vet jag? Så länge man gör det man vill och gör det man känner för så tycker jag man inte har någon anledning att känna sig nedtryckt.

Många anser att den linje som jag har gått har varit "bortkastad" tid? Va? Bortkastad tid? Jag har varit med om ett berg av läxor och fått läsa ämnen som ingår i många andra linjer också, bara det att jag har fått föreställningar "på köpet" jag ångrar verkligen inte mitt val av den estetiska linjen, jag visste länge att jag ville gå estet med inriktning dans och teater, för jag vet att det är något som jag trivs med och jag visste att jag skulle trivas med dem som jag skulle gå med eftersom att de har samma intressen. Ja visst.. alla stunder har inte varit ljusa, som alla de lektionerna med Christel då man kände sig kass som fan och att man verkligen kände att man inte kunde dansa, för det visste jag redan att jag inte kunde, jag sökte ju för teaterns skull. Men det löste sig och vi fick en ny lärare, nu när man blickar tillbaka på Christeltiden så skrattar man bara. För man vet att hon hade fel, då hon placerade eleverna i den "elemäntära gruppen" och den "avancerade gruppen". Man kände sig mer som "vi i den kassa gruppen" och "dem i den asgrymma gruppen". Man kan ju faktiskt, så länge man försöker och vill. Om man inte försöker hur vet man då att man inte kan det? Jag kan verkligen inte dansa, men jag har varit med på föreställningar ändå, jag har t o m lyckats göra en bakåtkullerbytta, först på en föreställning kan jag, ja då kan fan alla andra också!

Ja, det var inte meningen att jag skulle skriva en monolog här, men jag fick en jävligt bra känsla. En känsla som jag inte vill släppa! STUDENTEN 2011 HERE I COME OH YES!

Jag blir så trött på folk som sitter och klankar ner på folk som jobbar på bk, särskilt då dem som inte har något jobb själva. Att det är låg nivå och pinsamt,deprimerande osv. Men vad fan är det för fel med att jobba där? Jag jobbar där och det är inget fel med att det och jag anser det aboslut inte som deprimerande!

Jobbar man där möter man stress och man lär sig att hantera den. Jag anser att om man har jobbat på bk, klarar man av vilken resturang som helst. Och jag själv som inte är van vid att hamna i stressade situationer har nu börjat kunna hantera det.

Vad är det för mening med att först sitta och säga "lågt att jobba på bk" och sen gå dit och käka och älska maten? Om det inte hade varit någon som hade jobbat där så hade det inte heller varit någon som hade kunnat fixat käket till er.

Jag trivs skitbra på bk, jag möter folk varje dag, det händer alltid något, jag jobbar med jävligt schyssta människor och jag får inte allt för dåligt betalt.

Nej folk får sluta klaga så jävla mycket. Sök jobb istället! Och sluta klanka ner på dem som faktiskt har ett!

Over and out from Elin!

Orkar inte göra så som jag gjorde förra året, när jag sammanfattade mitt 2009, så jag kommer skriva några ord som alltid kommer påminna mig om 2010.

Taiko. Inspark. Strandbaden. Lars Winnerbäck. Breeze. ICE. Barca. Lef Bengtsson fritids och underhålls ab. Kassabok. HÅLIDAY. Schyy. ÖL. "Du är bra Lasse". "Jag är inte ful". Zeldakvällar. "Varför får jag inte vara kvar här" "FÖR ATT DU ÄR FUL". "40 minuter kvar till studenten". Nile city. Thule. "Gillar du hästar? För isåfall kan du få rida en riktig hingst". "Elin, jag älskar dig. Du är min bästa vän, ÄR jag full?". Kaffe. We no speak americano. Alors danse. "Kolla en jättekuk", "Cornelia förstår mig". "VAR DET DU SOM TOG MINA FÅGLAR INATT?" "Jag måste hem innan mina djur dör". Ostbågar med sked. Chippen och Dippen. Genrep. Sceniskt musikprojekt. ES3. Dynamite. "KÄKA SLASK". MILTON! MAT!. "Jag har en inbyggdkompass, sa skalman, och flög UT genom fönstret". Cafeteria fraiche. PLOCKEPINN!. Ellinoooor. Nimbooda. Bosses höna värper så den döna. "Vilse bland bergen vandrar vi omkring..". Det är bögarnas fel. "Du vet, man ser ett mönster och då vet man var man ska satsa". GÖHÖHÖHÖHÖHÖ. Att trilla i Isabelles hall. UGG. Flytta hemmifrån. Everyhopa. "Jaså du vill inte bli filmad idag? Då var det ju en jävla tur att hon gör det idag då". "Du behöver inte mer än matte B". Slagen på nosen. Slå en gång på bröstet och peacemärken tre gånger i pannan. 250 dagars, 190 dagars. "Du är tjock och i obalans". GOOOH. Pippi sa jag ju FÖR FAN!. Arcane Willow. Skurkligan/Mellanmjölk. True Colors. "Och vad fan är du?". Passa kusiner klockan kvart i fem varje tisdag. Vara vaken 24 timmar i sträck. Äckliga människor som ljuger. Människor som inte hör av sig. "Det äckligaste som finns är tjejer som pissar utomhus". "Jag är en datanörd, men jag skämms fan inte över det". Störa sig på näsets läkargrupp. Störa sig på skånetrafiken. Falsterboveckan. "SKA JAG PULLA DIG I RÖVEN?!". Taaaaabbbyyyyy. Rita. Liseberg. Waka Waka eeh eeh. "Vad vill ni ha till Lunch? MER PUCKO?". fax fax fax fax fax fax faxfaxfafx. Stråååålande. Fyllesjön. Busdriver. Kroatien. Spanien. Dog raves his face of. Loving you. Japansk resturang. Pringlesmaskin. Fiol. Jerusalem. Fotmassage. Boxning. "Din fete ko! Ska du stå där och glo?". Cornelis Vreejswijk. BBT. The shining. "Du vill ligga med mig". "Gå och bajsa så ska du se att det släpper". "Att gå på japansk resturang är som att bli av med oskulden - det är nytt och spännande och man vill bara ha mer och mer". Tamponger i näsan. "Elin här går vi, 17 och 18 år gamla och vi går på ett tivoli där det bara går en massa småbarn..". MJAO!. "Show me a smile then". Bra människor som ställer upp och lyssnar. Komiska människor. Caprisossa. "Man vet att människor med handväskor är trevliga" "Ja om de inte har en tegelsten i den". "Jag facebokarr". "Oh kolla majskolvar" "MAJSKOLVAR?". Damdadadadamdadam. OINK. 17 år. Dolce Joe. "Jag känner dig kyckling bra". Schjuk i huvet. "Är det du som har mulattat i soffan". Han skulle inte få doppa fingrarna i min godispåse iallafall.

Och tack alla gammla vänner, återuppfunna vänner och nya vänner för att ni gjorde mitt 2010 så jävla bra! Hoppas 2011 blir minst lika bra, om inte bättre. Tar ju trots allt studententen detta året jaao!

Ja det finns en jävla massa fler saker som kommer påminna mig om 2010. Men detta får räcka så länge. Kommer säkert fylla på listan med tiden. HAJ för mig!

Januari



Första månaden på ett nytt år. Jag vill ju inte direkt säga att detta år började bra. Direkt på tolvslaget så skedde det en sak, som fick mig att bli ovän med Emily som jag hade umgåtts med året tidigare, en tjej som jag var riktigt bra vän med. Men på tolvslaget tog det slut. Jag minns inte särskilt mycket från den kvällen (så är det fortfarande).
Sisca fyllde 19 och det firades i Malmö, med mat på bk och med att kolla på yesman - en väldigt underhållande film. Det var en riktigt rolig kväll och jag lärde känna några nya ansikten.
Jag umgicks en hel del med Sisca och Terese denna månad också, vi käkade en hel del bk, iallafall varje söndag. Hellen var också med på en hörna, det blev väldigt mycket käkande hos henne då hon jobbade på marnes.
Jag fick lära mig att min bror är väldigt bra att lyssna på när man behöver hjälp med olika saker, han är en väldigt bra lyssnare och han ger väldigt bra rådgivning!
Skolan började efter ett stökigt lov och Julian i klassen hade klippt av allt sitt långa hår - man kände knappt igen honom med andra ord.
Jag kommer ihåg en natt efter att skolan hade börjat - en av de jobbigaste nätter som jag varit med om. Jag skulle gå och lägga mig - eller ja det var ju vad jag trodde iallafall. Men så blev det inte, timmarna gick och jag kunde inte sova. Det slutade med att jag inte sov på hela natten, snacka om att pappa blev aningen chockad när han såg mig vara klarvaken.
Min miniräknare och min mattebok försvann spårlöst.
Med andra ord var detta en väldigt blandad månad.


Februari



Månad nummero 2. Denna månad hände det hel del kan jag säga. Mange blev självständig och flyttade till en egen lägenhet, rätt så nära pappas hus. En riktigt fin lägenhet!
Mamma och S-G flyttade till Kroatien. Det var inte lika jobbigt som jag trodde att det skulle vara - man var tvungen att tänka positivt på det sättet att vi fortfarande skulle hålla kontakten via telefon och när vi väl skulle träffas så skulle det finnas så mycket att prata om och det skulle vara så roligt att se varandra.
Det var klassisk konsert med ES - en rätt så häftig konstert har aldrig sett så många svettiga gammlingar spela instrument på en scen på samma gång förut. Och jag har aldrig sett en kille spela så mycket fiol - som jag gjorde den kvällen. Innan konsterten så färgade jag håret - mitt hår blev som svinto. Och Cornelia färgade sitt hår mörktbrunt.
Min barndomsvän Annie fyllde 17 och hon hade fest - första gången som jag festade sedan nyår. Det var en riktigt rolig fest med för den delen - Jag behövde komma ut lite.
Magnus fyllde 20 och det firades med lite middag tillsammans med Anna, Peter (och barnen), Pappa, Mamma och S-G. Första gången pappa var med och åt middag sen Manges student, om jag inte minns helt fel så ringde vi dit honom till och med.
Snön kom och vällde in mer och mer, det var aningen jobbigt och jag gick knappt ut. Men det ändrades, när det var dags för en kär estetfest. En fest där alla elever på sundsgymnasiet var samlade - det kunde knappas kännas bättre! Det var dans, fyllesånger (han är inte full för han har pollenallergi, pollenallergi..), snack, drickande och skratt! Det var en riktigt rolig kväll och Februari kunde inte ha avslutats bättre!

Mars



En av mina personliga favorit månader! En av anledningar är att det är min födelsedag, men annan större anledning är att det börjar bli varmare vid denna månadspunkten.
Skulle kunna säga att jag åt en hel del Ben & Jerry's glass och slappade framför tvn! Framför allt var robinson en självklar favorit på tvrutan!
Jag fyllde 17 år och den dagen spenderade jag först hemma hos pappa, han lagade en av mina favoriträtter (biffstroganoff), sedan så blev det resturang tillsammans med Mange, Mamma och Sanna. Fick en hel del fina presenter, bl.a en parfym och en efterlängtad guitar herogitarr. Sen några dagar tidigare så hade man fått en rätt så rolig grej utav Cornelia och Isabelle.
Hellen hade 18-årsfest och det var en riktigt rolig fest med för den delen! Även om där var en massa samhällare och annat konstigt folk, så var det en hel skön fest!
Jag bytade operatör till telenor! Det kändes mycket bättre i jämnförelse med tele2!
Jag börade även ta tag i mitt liv i slutet av denna månad! Jag började träna, styrketräna! Till en början tränade jag en hel del med min bror, men sen så började jag gå dit mer och mer själv! Och insåg rätt så snabbt hur skönt det kunde vara att träna själv ibland! Och för att göra det hela bättre så började jag med att gå på gi-metod! Det innebär att man iprincip bara ska äta sallad och kött i en hel månad (minst), jag siktade in mig på två månader och hoppades på att jag skulle klara det!

April



Solen började nosa en i nacken och man kunde börja ta på sig tunnare kläder och slänga in den tjocka vinterjackan i garderoben.
Denna månaden började man med att åka in till laserdome med några från klassen! Jag kom iprincip sist alla 4 gånger vi spelade, men jag var glad ändå! Efter att vi hade spelat, så gick jag, Isabelle, Nicole och Cornelia och käkade på bk vid värnhem. Och där träffade vi på Morgan! Skatemorgan! Cornelia gick fram och försökte ragga åt mig, men han hade redan flickvän. När vi skulle gå därifrån så gav han mig en flörtande vinkning, sedan så såg man inte honom igen!
Jag började umgås en hel del med Vc och Dentle denna månad! Vi var på gården, stranden, ja lite överallt och de fick mig att komma ut mer och mer! Jag utnyttjade bl.a min systemkamera och började gå ut och fota solnedgången!
En annan sak som skedde denna månad var en rätt komisk grej. Det är en kille som bor uppe vid kyrkan! Han hade glömt att dra åt handbromsen på sin bil en dag och bilen åkte rakt ner och träffade vårt staket. Staketets pelare bröts och hela staketet lade sig ned. Rätt kul!
Det var även valborg! Den spenderades på stranden med en hel del andra sköna människor! Där fanns en brasa och en del konstiga människor som förgyllde ens kväll! Men sen när man skulle hem, så var det dock inte lika trevligt, bl.a kom det en massa poliser eftersom någon hade startat en eld i skogen. Sen så hade mitt lås till cykeln gått isönder på något sätt så att det inte gick och låsa upp! Jag trodde polisen skulle hjälpa mig, men de bara kollade på det snabbt och sa till mig: Ja du har nog druckit lite för mycket! Sen gick dem! Men som tur var så träffade man Otto och Jesper och de bad mig att följa med till en annan fest. Och det gjorde jag, sedan fick jag gå hem. Min cykel kom hem med hjälp av fritidsledarna, det blev en rätt så lyckad kväll ändå! En skön månad!

Maj




Maj, maj du sköna maj!
Denna månad, började med en grillkväll hemma hos en klasskamrat vid namn Martin, med delvis några från klassen och delvis några nya ansikten. Jag hade med mig ett par äckliga hamburgare som inte gick att äta, så jag åt hamburgarbröd istället. Det var en riktigt trevlig kväll!
Sedan så var det vårkonsert och vilken vårkonsert det var! Riktigt rolig. Föreställningen gick som smort. Jag hade klänning på mig, för första gången på ett bra tag!(Klänning är inte mig grej direkt!) Man fick skit på vägen hem, från en viss kärring, men jag måste säga att jag vann den gången!
Jag införskaffade även mig en vattenpipa och den invigdes tillsammans med Månsson! Vi rökte vattenpipa, Isabelle käkade kexchoklad och vi drack päronloka! Efter den dagen hade vi några vattenpipsfredagar!
Jag började umgås en hel del med Terese, Fredrika, Vc, Elias och Mg. Vi var på gården, vi var på ip, vi rökte vattenpipa och hade det allmänt kul.
Musikestetarna hade rockkonsert, riktigt grymma var dem! Och det var en chill kväll också!
Vi hade även dansvecka, vi dansestetare. Första gången i mitt liv som jag har dansat så mycket! Och för att inte tala om när vi övade in stegen! Folk som skulle ha varit med dök inte upp, de sket rent ut sagt i att komma dit och Christel stressade. Men dansveckan kom och den gick riktigt bra! 3 föreställningar om dagen ungefär! Och man var rätt så slutkörd när veckan var slut!
En jävligt bra månad måste jag säga!
Och jag kämpade fortfarande på med gi-metoden! Det gick framåt och jag började få fastare kropp! Träningen var riktigt rolig också!
Jag fick även en bil! En kär TOYOTA! En blå sådan.

Juni



Juni! Ja när det är juni har solen tagit ett rejält kliv in i rampljuset och nu räcker det med att gå ut i shorts och ett linne! Solbrillor blir populärt och man kan börja besöka stranden!
Ja någon strand besökte jag ju inte, men shorts och linne åkte på!
Den 4e juni tog 90orna studenten, och jag måste säga att det blev rätt så tomt på skolan utan dem. Men ja, man ska inte deppa, för veckan där på var det vår tur att sluta, det vill säga vi ettor och tvåorna! Skolavslutningen var aningen dryg - sitta och lyssna på när prästen höll tal. Vi fick äta lite tårta, fick dricka lite coca-cola. Sedan fick man åka hem. Och det var bara att åka hem, ta drickan och ta på kläderna inför kvällen, sen så åkte jag hem till Månsson. Dit kom sedan även Nicole och vi spelade ett slags sällskapsspel. Ett riktigt roligt sådant! Någon timme senare började folket från klassen och övriga estetare komma dit! Och festen kunde börja! Måste säga att det var en riktigt festlig start på sommarlovet!
Dagen därpå var det dags att åka till Månsson igen, för där skulle det festas till igen! Den kvällen var också riktigt rolig, mycket drickande och jag pratade med folk från estet som jag aldrig har pratat med innan.
Min midsommar var skön! Den spenderades först hemma hos pappa. Vi åt räkor, eller ja vi hade väl en mindre kräftskiva. Pappa och jag skålade ikapp, shotade m.m. Därefter kom Emily som man hade blivit vän med igen efter en bråkig period. Vi hade följe hela vägen hem till Terese där festligheterna skulle börja. Vi kom dit och vi började dricka lite smått. Efter ett tag kom resten av folket och festen kunde börja. Riktigt härlig midsommar!
Men man kan ju inte festa bort hela sommarlovet, nej för man måste ju jobba lite också! Denna sommar skulle man slita på ett ställe vid namn leif bengtsson fritid och underhåll ab! Det var rätt så kämpigt att gå upp första dagen och cykla dit. Jag märkte redan på första dagen hur slitsamt detta jobb var! Jag fick börja med att klippa gräs, allt det gräs som finns vid skanörs tennisklubb, det tog mig ungefär 6 timmar (med pauser och lunch) att klippa allt, men jag hade ju klippt gräs hela förra sommarn så detta var bara kul! Detta skulle bli ett jobb att se framemot!
I slutet av månaden gjorde jag en musikalisk upptäckt, nämligen ingen mindre än Frank Zappa. Bobby Brown hade man ju lyssnat på sedan man var liten i princip, men sen så blev jag tipsad om fler låtar, så jag började söka på youtube och läsa om honom och då såg man hur stor han verkligen har varit! Hade jag levt under hans tid hade jag inte tvekat med att kolla på honom live! Det hade varit episkt!
Denna månad slutade jag med att gå på gi-metoden men jag fortsatte träna! Det hade nu blivit en livsstil!

Juli



Juli! Ja juli hade nu våldgästat 2009 och jag jobbade fortfarande! Dagarna var slitsamma, varma och helt enkelt underbara! Snacka om att jag trivdes underbart bra på leif bengtsson! Där var inte en lugn stund, där fanns alltid något att göra. Och fanns det ingen att göra tog man egna insiativ till att göra något! Leif, självaste chefen alltså. Han gillade mig så pass mycket att jag fick stanna och jobba en vecka till, den veckan tjänade jag lite mer och jag fick gå in på övertid någon gång! Men det var bara kul och jag trivdes fortfarande riktigt bra. Fast måste dock berätta om att jag målade alla vita vägstenar i kämpinge, eller ja, nästan hela kämpinge. Jag gick med en gnigslig rullebör och det var varmt! När jag var färdig, var hela jag vit!
En av julis höjdpunkter är falsterboveckan! En vecka då alla möjliga personer från sverige samlas på en camping i nästan sydligaste sverige för att kolla på några hästar. Men är det då hästarna man åker dit för? Svar nej! Man åker dit för att dricka, man åker dit för att träffa alla möjliga mäniskor! Men jag som skulle jobba denna vecka, åkte bara till falsterbo en gång! Och det räckte, för dagen efter mådde man inte så bra! Men det gick!
Jag slutade jobba och festligheterna kunde välkomnas tillbaka! Jag blev meddragen till en fest i ljunghusen! I en stuga hos Ola. Och jag jag måste säga att den där festen var förjävla bra. Även om det inte var så många där, så var det ändå roligt. Man blev medbjuden att komma dit dagen efter, på en lite större fest. Och självklart tackade man ja till det! Jag bodde även själv hemma denna vecka, så innan vi stack dit så hade vi ett litet förkrök hemma hos mig. Första gången som jag hade så många hemma hos mig på samma gång. Men vi stack dit och hade det bra! Tog en massa bilder (folk måste ha tyckt att jag var jobbig med allt mitt fotande).
Ja som sagt det blev väldigt mycket krökande denna veckan, vi spenderade mycket tid hemma hos mig. Spelade det mycket populära spelet: Fyllesjön och Busdriver! Riktigt kul. Vi var även hemma hos Cassandra och härjade.
I slutet av Juli var det dags för det som jag hade laddat upp för nästan hela sommaren nämligen: Fylleorkestern! Tänk en orkester där en smock med fulla människor spelandes med ett instrument som man inte kan spela. Ja det kunde inte bli bättre enligt mig. Jag satt och drack några öl för mig själv innan jag stack dit. Först så var det inte en människa där, men sen så började det tycka upp personer. Och slutligen så var där sammanlagt ungefär 15. Ja, av ungefär 90 pers dök 15 upp, scysst? - Nej inte alls. Ja iallafall, vi satt och väntade ett tag - eftersom vi tänkte att det kanske kunde dyka upp fler. Men icke sa nicke - det kom inte fler. Så vi tog våra instrument och tågade in på konsum, gick en runda där. Sen så visste vi inte riktigt var vi skulle, så vi tågade in oss till parken. Där gjorde vi oss hemmastadga och började dricka lite. Vi satt väl där i ungefär en timme, innan alla började dra sig. Och då var det väl lika bra att vi andra gjorde det också. Jag Isabelle och Josefine drog oss till bk för att käka. Dit kom även Felix och Cornelia. Denna kväll avslutades på en strandfest i falsterbo! Jag måste säga att detta var en väldigt trevlig kväll!
Detta var också en av de bästa månaderna i 2009!

Augusti



Ja Augusti.. Det är fortfarande sommar, skolan börjar inom ett par veckor och man börjar sakta men säkert längta efter att skolan ska börja. Men det behöver ju inte betyda att det roliga tar slut?
Ja anyway, i början av Augusti gjorde jag knappt något. Jag sov, jag vaknade, jag satt vid datorn. Fast i och för sig så fotograferade jag en del och var ute och gick promenader längs öresund. Jag gick inte ens på malmöfestivalen eftersom det klyddade och folk skulle ta timmar på sig att göra sig i ordning.
Men däremot så började det hända grejer den 15e! För då åkte jag och mamma till Kroatien! Där skulle vi stanna i en hel vecka och ha det trevligt! För trevligt det hade vi! Vi gick en massa, där fanns en massa "småaffärer"att kolla i och jag lyckades hitta en personlig favorit affär, det var en affär där man kunde välja tryck till olika t-shirtar, vi åt på resturang (personlig favorit var definivt fiskplatta på ivo och mixed salad), jag började lyssna på beatles, vi kollade på en väldig massa film på kvällarna och åt väldigt mycket popcorn, vi var på barrunda m.m. Men sen så hände det något mindre otrevligt i Krotien också. Jag var med om en "massageolycka", ja precis, jag var på massage och blev massared (haha), när jag kom hem var det väldigt avslappnande för hela kroppen och allt kändes prima! Men sen när jag vaknade dagen efter, kände jag vilken extrem nackspärr jag hade. Men jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag gick ner till strandpromenaden och tyckte att folk tittade väldigt konstigt, jag kunde inte förstå varför. Men när jag gick och träffade mamma så frågade varför jag gick så snett, eller varför jag var så sne, eller att jag var sne (ja, något i den stilen), jag fattade inte vad hon menade. Vi åt och vi gick hem. Då skulle mamma rätta till mitt huvud igen, och det var ju lättare sagt än gjort. Det gick inte ens att lyfta på håret innan det gjorde ont! Jag började gråta så ont det gjorde (och det är inte så vanligt numera att jag börjar gråta för smärta), jag lade mig ner och fick extremt starka tabletter och det gick över efter en kvart. Efter den dagen har jag konsentrerat mig på att mitt huvud ska vara så rakt som möjligt!
Men nu hände det ju en sak till där i Kroatien. Vi åkte på äventyrspaddling! Underbart roligt (även om jag råkade slå till mamma med en paddel i huvudet, så att hon fick en fläskläpp).
Ja som sagt det var en nice resa! Har ni inte varit i Kroaten borde ni åka dit!
Men som jag skrev innan så börjar ju skolan i augusti också. Och det var något som man faktiskt hade sett fram emot, med tanke på att man nu skulle få träffa alla i klassen igen! Ingen var särskilt mycket förändrad om jag ska säga det, men det var som sagt roligt att träffa igen!
Månsson fyllde år! Och vi firade henne med att först åka till laserdome! Och tro det eller ej, men jag vann faktiskt en gång! Där efter, åkte vi till bk för att käka lite födelsedagsmat! Sedan åkte vi hem till Månsson för att fixa och dona. Men som vanligt nu för tiden så fixar jag mig inte så mycket inför festligheter!
Någon timme senare började folket komma och ölspelet drog igång samtidigt som de andra kom! Och det satte igång min ölhjärna och jag drack och drack! Det blev en väldigt trevlig kväll. Det sjöngs singstar och annat! En bra dag och kväll!

September



Ja vad kan ha hänt i september? Det hände en hel del, men ändå inte så mycket.
Klasskortet togs, både ett som ska hamna i skolkatalogen och ett flummkort som vi kan ha till godo!
Jag fick beröm av min danslärare om att jag hade bättrat mig. I teatern skulle vi nu sammarbeta med 3orna fram tills februari, eftersom att vi skulle ha en teaterföreställning tillsammans. Hur skulle nu detta gå då? Med tanke på att vissa treor inte direkt är något att hänga i granen. Vi började ha matte b och jag visste redan från början att detta skulle gå rent åt skogen! Med tanke på att läraren inte verkade så bra och eftersom dessa tal som var med var helt okända för mig.
Jag började umgås en hel del med Sofie och Jesper. Vi rökte vattenpipa, hade våra sawkvällar och filmkvällar, måste säga att vi hade riktigt roligt tillsammans.
Jag var även på en riktigt kaosriklig fest! Där han som ägde fest hade druckit för mycket och flippade ut! Han slog till en kille som inte var skyldig till något. Han hade isönder en glasdekoration och blev arg och skrek åt alla som var där. Men kan delvis förstå varför han blev arg. Det var en del som stack därifrån utan att hjälpa till att städa sitt, folk hade slängt cigarettfimpar i blomkrukor inomhus, ja de hade svinat ner allmänt. Och de bara stack - dålig stil! Ja det var en riktigt kaoskväll det!
Vi började öva till en konsert med en kör från sydafrika! Ett par sånger som skulle övas in, några av dem var på afrikanska också - Inte helt lätt.
Jag hade ett par chillkvällar här hemma hos mig. Det kom hit 5 stycken, vi drack öl, spelade ölspel och rökte vattenpipa! Pappa var också  med på ett hörn! Riktigt roliga kvällar spenderades det här hemma!
En kväll var det även "uppesittarnattstime" hemma hos Månsson. Det var meningen att vi skulle sitta uppe till 4, sen skulle vi gå och handla bullar. Vi hade köpt en jädrans massa godis! Hyrt två filmer och hade en massa coca-cola i kylen!
Ja vi kollade på filmerna, käkade upp allt godis och redan vid 00 så började folk somna. Men jag var stenpå på att sitta vaken till 4. Och det gjorde jag. Men alla andra somnade runt mig. Och det blev inga bullar. Jag tog bussen hem vid 06.30, sedan somnade jag med en gång!
Det var även rockcafé på kyrkans hus. Några från min klass spelade och de var grymma! Det blev en hel del grymma bilder. En väldigt rolig kväll, nu ser man redan fram emot nästa rockcafé.
Men måste säga att något av det bästa denna månaden var att, det bokades biljetter till In Flames! Helt underbart att jag äntligen skulle få se dem!

Oktober



Oktober. Månaden då Anna Anka och Ica-Jerry gjorde sina ansikten kända. Men dessa hade olikheter! Ica-Jerry blev allas våran favorit i tv-rutan. Medans Anna Anka blev en person vi alla avskydde så fort hon visades i tv. Men man kunde se det så här att, så fort hon sa något kunde man skratta åt det!
Det var skönt att det hade blivit höst. Det är inget som jag ser något som något negativt precis! Höst och Vår=Favoritårstiderna! Eller ja.. sommar är väl lite bättre!
Oktober var även den månaden då jag började ta tag i min körning ordentligt! Övningskörde hemma och övningskörde med bilskolan en hel del! S-G visade t o m hur man tvättade bilen tills den sken som en pärla! Den blev riktigt ren!
Jag började lära mig mer om hur photoshop och min systemkamera fungerade. En del funktioner hade jag inte ens lagt märke till innan, men nu var de en självklarhet - att de borde användas i olika sammanhang. Och photoshop som tidigare hade varit rena grekiskan, var nu hur simpelt som helst.
Jag började umgås en hel del med Sofie och Sofia. Vi träffades mer eller mindre var, varannan kväll och rökte en hel del vattenpipa. Vi trivdes bra i varandras sällskap, ja jag trivdes i deras sällskap iallafall.
I oktober hade vi konsert, i ett öde ställe  som heter hököpinge kyrkby. Det var en konsert med folk från sydafrika. Det var en rätt så.. konstig dag måste jag säga. Vi kom dit, genrepet gick snabbt - det tog inte mer än en timme. Så det innebar att vi hade två timmar på oss att inte göra ett skit på. Men det fanns en gräsplätt precis utanför kyrkan, där slog några av oss ned och tog det lugnt - lyssnade på musik och snackade. Fast dock så missade vi det som på gick i kyrkan, vi missade tjejen som sa att hon var vampyr (detta höll i sig i många veckor efteråt). Vi tog t o m upp det på den sceniska gestaltningen, eftersom att folk var rädda för henna. Hela grejen var löjlig enligt mig.
Es2 hade den första hela klassfesten tillsammans. Jag hade blandade känslor om hur den skulle bli. Men den blev riktigt lyckad. Första gången som hela es2 var samlade utanför skolan och umgicks! Det kunde inte ha gått bättre än vad det gjorde.
Sen så hade vi ju denna grejen med svininflusensasprutan. Det gick diverse rykten om den, att man kunde dö eller bli förlamad. Och även denna videon som så många trodde på, denna videon med tjejen som hade tagit sprutan och som nu inte kunde gå, men däremot kunde hon gå baklänges och springa.. Ja dum som jag var gick jag också på videon, men sen sa pappa till mig att det där var så typiskt amerikanskt så att det inte fanns, och då förstod jag också hur fejkat det var. Så den skrattade man bara åt sen och jag tog sprutan. Och förvisso blev jag en aning yr på kvällen, jag fick en extrem huvudvärk, sen när jag skulle sova så började jag hacka tänder och jag frös rejält. Men det gick över dagen efter. Och ja jag lever ännu, jag kan gå. Jag börjar undra när jag ska behöva börja gå baklänges.
Jag blev beroende av spindelmannen. Insåg hur coola de filmerna var och hur otroligt bra de är!
Cornelia och Filippa hade maskerad. Jag var den mustaschiga poliskvinnan. Det var en rätt så rolig maskerad, om man bortser från de som satt i köket och surade, istället för att vara med på det som vi andra ville göra.
Ett annat plus på denna månaden är att jag körde i rondell med bil för första gången!

November



Denna månaden skulle jag vilja beskriva som regning, städande, matematisk, sömnframkallande, m.m.
Nu kan man verkligen säga att vintern hade tagit ett steg in och det blev kallare och kallare. Och jag gjorde inte så mycket, jag hade inte särskild ork till att göra något. Nej jag satt mest inne på mitt rum och tog det lugnt.
Jag gjorde ju trotsallt lite nytta när jag satt instängd på mitt rum - Jag städade en hel del, iprincip var dag. Jag ville inte att det skulle bli stökigt, så så fort det hamnade något på golvet så blev det uppplockat, allt var i städat skick hela tiden. Jag tvättade t o m bort mögel från fönstret, vilket man kan säga behövdes en hel del!
Och ja, sen så var det ju detta med grisindustrin. Jag hade hört något i skolan om hur synd det var om grisarna och hur dåligt bönder tog hand om sina grisfarmar. Jag tänkte inte så mycket på det, enda tills det att jag kom hem och såg den där 15minuters videon. Den var sorglig och jag insåg sedan varför folk tyckte så synd om grisarna och varför hela grejen var så upprörande.
Denna månaden antog jag mig själv att vara skitzofren av någon anledning. Jag gjorde saker som jag inte orkade, men som jag någon minut senare orkade. Jag kände mig allmänt konstig. Men ja, jag antar att det gör väl vi alla ibland?
Ja, det hände inte särskilt mycket i november. Det var snarare i slutet, då jag fick reda på att jag hade chans att bli underkänd i matematik b. Då lyfte jag motvilligt luren och ringde till mamma och berättade vad som hade hänt, jag trodde hon skulle bli sur, men det blev hon inte. Hon kom däremot med en idé - att jag skulle börja plugga matte med min bror och att jag skulle sitta på resursen. Vilket jag gjorde också. Jag började sitta på resursen var dag, fram till 16 snåret då pappa kom och hämtade mig, sen så lämnade han av mig hos mange så att jag fick pluggat min matte där också! Sen stack man till gymmet och körde hård styrketräning. Jag kom in en slags rutin. Och allting gick utmärkt!

December



Ja, jag fortsatte med min matematiska styrke rutin. Resursen till 16 snåret, hem till mange, styrka på gymmet. Jag gjorde fortfarande inte så mycket, dvs det hände inte så mycket i mitt liv.
Det var städigt roligt i skolan dock. Folk hade roligt med att ta min mössa, och lägga den på höga höjder så att jag fick använda mig utav stolar eller bord för att få tag i den, snacka om att man skrattade då jag fortfarande inte kunde nå den. Vi tog bilder när vi gjorde grimaser mot fönstret!
Sen så självklart det bästa som hände på månaden! IN FLAMES PÅ MALMÖ ARENA 14/12. Ja detta var nog något av det bästa på hela året måste jag säga! Som jag hade sett fram emot det! De var minst lika bra live som de är studio. Killswitch engage med måste jag tilllägga! Ja det var lika underbart som wonderbaumsgranar, och då är det bra vi snackar!
Mamma och S-G var här nere på besök. Jag och mamma åkte  till kulhuset i trelleborg med Emelie och Isabelle, och det var minst lika kul för barn som för vuxna!
Vi hade skolavslutning, och denna var lika rolig som den förra var. Långdans runt borgen pepparkaks ätning och julmustdrickning, dans runt granen. I julklapp fick man en röd clownnäsa, den hade man roligt åt!
Dagen efter bakades det hos Månsson, några slags brownies med valnötter på, riktigt smarriga. Det och även chokladmuffins, det är inget att tacka nej till! På kvällen firades det jul hemma hos Peter och Anna. Tillsammans med Peter, Anna, Emelie, Isabelle, Mamma, S-G, Mange och Annas föräldrar. Det bjöds på kalkon och äpplekaka! Inget man heller tackar nej till måste jag säga! Något av det godaste jag ätit på länge! I julklapp fick man en massa strumpor, en iPhone 3gs, möbler, kläder osv, wonderbaum!
Sen så firades ju självklart jul på julafton också, hemma hos Pappa. Det var det gammla vanliga, kalle anka, julmat, julklappsöppning och karl bertil jonsson firar jul. I julklapp fick man pengar! Det behövs alltid!
De övriga dagarna så hände det inte så mycket mer, mer än den festen som var hemma hos Linnea på lillejul, det var riktigt kul! På nyårsafton, hände det roliga grejor! Till att börja med så var det middag hemma hos mange som gällde. Hummor till förrätt. Kött med någon slags potatismos till varmrätt. Glass med varm hjortonsås till efterrätt! Det är vad jag kallar en tre dagars rätt. Sen kom pappa över också. Sen stack man på nyårsfest hemma hos Niklas Hansson. Efter allt klydd så hade man äntligen hittat en fest med roligt folk. Det blev en massa drickande till ölspel. Däremot så spelades det kass musik som jag inte gillar, men på nyår så är det väl skit samma rent ut sagt, för jag dansade ändå! Man kan ju lugnt säga att denna nyår var mer lyckad än den förra! Den invigdes på precis det viset som jag ville! Jag hade det riktigt bra! Man somnade bra och skönt den natten.

Sista ord!

Ja som sista ord kan man säga att 2009 var ett rätt skönt lov, det hände lagom mycket. Jag umgicks med precis rätt människor! Inga bråk skedde. Och man behöver inte alltid vara ute och festa eller umgås med vänner bara för att det är helg- eller rättare sagt, det behöver inte alltid hända saker. Man kan ta det lugnt med sig själv, framför tvn, med lite godis och gott. Det är skönt det med.
Träning är bra och kul på samma gång. Det är bra att träna, jobbigt ibland, men det är också kul, riktigt kul. Särskilt när det ger resultat! Vilket det har gjort på mig, jag har blivit starkare, starkare än någonsin.
Jag har funnit en skön klädstil som jag trivs. Jag älskar killskjortor! Det är något av det skönaste som finns. Och mössor, vi får inte glömma mössor.
Öl är den godaste alkoholdrycken. Finns det något bättre än att sitta i solen och ta en kall öl? Ja, det kanske det finns, men en kall öl i solen är något av det bästa.
Musik, hur bra är inte det? Metal, reggae och rock. Det är någon av den bästa musik man kan hitta! Särskilt metal, som många anser bara är skrik. Men det är det inte, man måste känna musiken, lyssna på texten och inse att när man väl har förstått texten, så är det riktigt underbart med growl (det som folk kallar skrik), jag blir riktigt glad när jag lyssnar på det!
Det är riktigt roligt att umgås med sina föräldrar, iallafall om du frågar mig. Jag har umgåtts mer med mina föräldrar detta året än vad jag gjort tidigare. Jag har insett att jag har gemensamma saker med båda mina föräldrar och att de några av de bästa vänner du kan hitta. Man tycker att de är pinsamma när man är i sådär i 13-ungefär 15 åldern. Men då är man liten och korkad och man inser inte hur bra de är att lyssna på (ja i allt har de väl inte rätt, men i vissa saker har de det).
Fiskplatta är någon av den godaste maten du kan hitta, den godaste av de alla finner du i kroatien! Fiskplatta och mixed salad på det, så har det nått toppen. Och det känns som att man har hamnat i himlen.
Smink? Vad är det för trams? Våga ta fram din narturliga hudfärg. Blek? Ja det hör till vintern och det behöver inte täckas av fundation eller puder. Varför ska man täcka över sitt jag. Jag förstår inte själv hur jag tidigare kunde ägna en kvart var morgon till att stå och kleta "skit" i huvudet, när man lika bra kan klara sig så mycket bättre utan. Det finns ingen friare känsla än att kunna gnugga sig i ögat, utan att behöva oroa sig för att bli helt svart i huvudet.
Skolan kan vara tråkig att gå till, med tanke på allt som hörtill (läxförhör, prov, redovisningar och läxor), men om man bortser från allt det där för en sekund och ser allt som är bra med skolan. Tänk på den goda maten, som man får gratis. Tänk på alla du träffar som du tycker så mycket om, och delar så många goda skratt med i just skolan. Jag har iallafall funnit hur rolig skolan är, detta senaste året. För oss som är födda 92, är det ungefär ett och ett halv år kvar tills det är slut. Och det är dags att börja jobba. Varför då tänka på alla dessa tråkiga läxor som är kopplade till skolan och bara se det negativa, när man kan se det positiva? När man kan se de skratten man kan få där. Sen kan man ju erkänna att man faktiskt lär sig något där också, det är ju inte bara trams alltihop.
Ja som sagt, rätt lugnt år! Jag har måste säga 2009 var ett bra år. Men nu ska vi satsa vidare, det innebär 2010!




Ja, nu satsar vi stort på att detta året ska bli bra!!!

Mycket händer i ens liv, medgångar och motgångar. Man födds och man dör. Låter som att allt går snabbt och som att livet är över på ett kick. Men det är mer än bara födsel och död som sker under ens liv.
Det börjar med att man föds efter att ha varit i sin mammas mage i några månader, man ligger instängd från omvärlden. När man plötsligt är trött på det och väljer att säga "hej" till världen. Det är då ens liv börjar.
Det finns många saker man lär sig när man är liten och allt är mycket lättare då - man behöver inte göra så mycket själv. Man får hjälp allt. Man bärs runt överallt och blir kontrollerad på allt man gör - som en kvarsittning i skolan fast inte lika strängt och man bärs inte runt över allt på en kvarsittning, men ja ni fattar principen.
När man är lite äldre och kan börja äta barnmat och inte behöver ammas mer, kan man börja på ett ställe där man säkerligen träffar sina första vänner. Om man inte har gjort det innan, som jag själv gjorde. Men iallafall, detta ställe kallas för dagis. Det var något av det bästa jag visste. Jag kommer ihåg det som det vore igår, pappa brukade alltid lämna mig på dagis, jag var tidigare där än alla andra. Jag brukade alltid springa till fönstert i tvättstugan, där utanför stod alltid pappa och väntade för att jag skulle vinka till honom, just det sitter inspikat i min hjärna.
Allt som man gjorde på dagis, alla vänner man träffade, alla lekar man gjorde och allt bus man hittade på. Jag kommer ihåg att jag brukade leka med killarna, fäktas och leka krig. Jag minns även hur mycket pussel jag brukade lägga och leka med lera. Men mest av allt kommer jag ihåg min favoritfröken - Tina.
Efter 5 år på dagis är dags att börja allt på allvar - 6 års. Det vill säga man börjar skolan, man ska börja lära sig att skriva, läsa, lära sig klockan, räkna och allt viktigt. Jag kommer ihåg att jag inte ville börja skolan. Jag ville gå kvar på dagis. Men första dagen gick bra, jag gick med en kompis från dagis . Celina. Vi höll ihop de första dagarna, men sen fick hon kontakt med några andra och då vara hon med dem istället. Så det blev ungefär som det blev på dagis jag höll mig lite till killarna.
Jag lärde mig mycket, tänk att äntligen kunna veta vad tiden är och att kunna förstå det man läser och kunna skriva - dock inte så förståerilgt, men det gick ändå. Jag minns att efter några dagar i skolan brukade jag och min vän Annie - som jag fortfarande har kontakt med. Vi brukade gå till toppen efter skolan (en affär som ligger precis brevid), eftersom min pappa hade skrivit en lapp om att jag fick lov att leka med henne efter skolan. Så vi köpte chocklad och grädde, satte oss på en kulle precis vid st hammars kyrka och åt.
Det finns så mycket jag minns från min barndom, jag minns mig att jag inte ville ha klänning. Mina hängslebyxor var något som jag trivdes bra i och mina fröknar fick säga till mig att jag var tvungen att klippa mig, eftersom håret hängde för ögonen, så att jag knappt kunde se ut.
Ju äldre jag blev, ju mer märkte jag hur mycket jobbigare skolan blev med tiden. Det började komma mycket läxor, som jag inte förstod mig på, så jag fick mycket hjälp - med matten bland annat.
I fyran upp till sexan, märkte jag hur folk höll sig undan ifrån mig - det var inte många som ville leka med mig. Det vill säga att jag var en mycket ensam filur. Jag hade en vän, vid namn Erika, vi höll ihop en hel del men med tiden märkte jag att hon inte var något att ha till vän. Det började i sexan att hon berättade en väldigt djup hemlighet - en hemlighet som hon hade lovat att hålla. Då höll vi oss ifrån varandra upp till sjuan ungefär då vi började hålla ihop igen. Då dröjde det ungefär ett halvår innan hon börjde bete sig väldigt, vad ska man kalla det dominant - hon ville bestämma väldigt mycket. Hon sa en massa och folk som jag inte ens kände började säga till henne att hon inte var min mamma - rätt skrämmande när man tänker på det. Hon började även tycka till när det gällde mina joggturer och mina matvanor i skolan, eftersom jag inte åt så ofta i skolan då. Gick hon till min dåvarade mentor och sa att jag började få aneroxia, vilket gjorde mig aningen chockerad, så jag satte stopp för det och avslutade vår vänskap helt och hållet - där gick gränsen.
Under resten av sjuan hade jag ingen speciell att snacka med, jag gick där i min egen värld. Tills jag började snacka med en tjej i min franskgrupp - Sara. Jag lärde känna några i hennes klass, så jag brukade umgås med dem ibland.
Men sen helt plötsligt från ingenstans kom en kille in i bilden - Freddie. En kille som jag hade kollat in lite då och då, med tanke på att vi gick på samma skola. Han skrev ett meddelande till mig på en hemsida vid namn lunarstorm, om min visningsbild. Jag blev lite smått glad, eftersom att det inte hade varit någon kille som hade skrivit till mig förr. Det blev att han lade till mig på sin kontaktlista på msn. Där vi då började snacka och vi bytte nummer. Vi bestämmde senare att vi skulle äta lunch i skolan en dag - vilket vi gjorde. Jag minns lunchen som att den vore igår. Jag mötte upp honom i matsalen på sandeplan, det var samma äckliga mat som vanligt. Det var även Danielle, Nadia och Jenny som åt med oss, men som sedan lämnade oss sedan. Och då satt vi där själva. Jag kommer ihåg att jag var lite smått nervös, det var ju första gången som jag var ensam med en kille. Och det var första gången på länge som jag skrattade så mycket som jag gjorde. Lunchen slutade med att vi satt helt sjävla kvar i matsalen och jag var tvungen att gå på lektion - som jag kom försent till. Första gången som vi fick "intim kontakt" var när jag satt och åt med Sara och några till, så fick jag ett sms från honom där det stod att jag skulle komma upp till den gula byggnaden. Vilket jag först tvekade, men jag blev "pushad" att gå dit, vilket jag också gjorde. Han gav mig en kram och sa att jag skulle sätta mig i hans knä. Där satt även hans kompisar Viktor och Marcus - trevliga människor. Jag hade lika kul som jag hade haft på lunchen dagen innan. Vi bestämmde där att vi skulle träffas och kolla på film dagen efter, men först gå till gården och kolla på när Viktor och Marcus band repade.
När jag skulle gå till gården, kommer jag ihåg hur chockad pappa blev över att jag skulle ut - det var ju väldigt länge sedan sist. Jag gick dit och där stod han utanför och väntade på mig, jag fick en kram när jag kom dit. Vi gick in och där spelade de wii, sedan gick de in och repade, jag satt i hans knä hela tiden. Kvällen slutade hemma hos mig och vi kollade på film som bestämt, men när filmen var slut så låg vi och lyssnade på musik och bara kramades och skrattade. Han gick hem klockan 3 på natten.
Vi blev aldrig riktigt tillsammans, vi höll bara på i två veckor. När han gjorde slut med mig, ringde han mig och sa "Jag är ledsen men jag vill inte ha något med dig längre, och jag tycker inte att vi borde träffas mer", mitt svar på det var bara okej. Efter det samtalet brast jag ut i tårar och grät - vilket jag idag inte alls förstår varför jag gjorde, men det kommer jag till senare. Just under denna händelsen snackade jag med min kusin Johanna på msn och hon såg hela händelsen när jag började gråta och hon sa att jag skulle komma hem till henne samma kväll och sova över. Vilket jag gjorde. Var roligt eftersom det var ett bra tag sen sist jag träffade dem, och kul det hade vi också.
Efter hela detta med Freddie så fick jag kontakt med en tjej som heter Josefine. Vi började umgås, hon, jag och Sara från franskan. Jag kommer aldrig glömma vår middag på bk(burger king), vi satt säkert där i en timme och åt glass. Efteråt gick vi hem till mig och tog en massa bilder och bara hade kul. Men något hände och vi blev ovänner.
Men det dröjde inte länge innan jag och en tjej som heter Michelle blev vänner. Jag kommer ihåg det så väl, både hon och jag var ovänner med de i våra klasser och vi vände oss till varandra via msn. Och en dag så ringde hon mig och vi bestämmde att vi skulle träffas. Hon mötte mig på sandeplan och vi cyklade hem till henne. Jag minns hennes enorma hund - Texas. Hennes syster var också där, hon hälsade på mig och var hur snäll som helst. Michelle och jag satt vid datorn hela dagen, vilket vi tröttnade på tillslut. Så vi kollade på tv istället och hade hur kul som helst. När jag skulle hem fick jag låna hennes vantar.
Michelle och jag blev mycket goda vänner och jag lärde känna många nya människor. Jag mådde så bra. En annan tjej kom in i bilden - Anna. Vi tre började umgås väldigt mycket.
Den 18e maj 07 åkte jag till liseberg med mycket folk, jag skrattade och hade riktigt kul.
Jag lärde känna folk från vellinge också under 07, de gav en mycket glädje och skratt.
Men under sommaren 07 hände det jag skulle komma in på innan, det med Freddie. Jo jag cyklade en helt vanlig dag i byn när jag plötsligt hör någon skrika taskiga saker till mig från andra sidan. Jag tog inte åt mig så mycket, för jag såg inte vem det var, men när jag tog en blick såg jag att det var han och några till. Efter den kvällen fick man höra både det ena och det andra om att varför han gjorde slut med mig. Vilket han sedan nekade och jag visste inte vad jag skulle tro, så jag slutade att lägga ned tid på det och gick vidare.
På sommaren 07 hade jag även min första fylla, det var då alkohol började komma in i bilden. Det var på midsommar och när jag tänker tillbaka på vad jag gjorde den kvällen skäms jag lite, men jag skrattar även åt det. Det var så här att jag Anna och Michelle hade bestämt oss för att dricka då och vi hade då lite vodka som vi hade blandat ut med sprite. Anna och Michelle drack inte så mycket - det var jag som drack mest. Och jag blev påverkad. Dumt nog åkte vi hem till en tjej som heter Hanna som hade både släkt och vänner där. Och när man har druckit gör man saker utan att tänka sig för, så jag satt på deras terass och sjöng och hade mig. Efter ett tag gick vi ut på framsidan där jag satte mig ned på marken och började kasta sten och sa "hur många barn ska jag få när jag blir stor"?. Ja, Michelle, jag och Anna drog därifrån. Låter inte så pinsamt kanske, men det är rätt kul när man tänker på det nu, skrattar bara åt det nu. Jag var en såkallad "klensupare".
Det blev inte så mycket mer jag drack den sommaren, det blev mer att äta chips och glass.
Nian började, allvaret själv gällande grundskolan.  Det var nu man äldst på hela skolan och det var nu betygen var tvungna att resa sig med tanke på gymnasiet. I början flöt jag ovan på vattenytan och hade inga större problem med de skolarbeten vi fick. Men jag märkte med tiden hur tidspressat allt och även hur svåra proven plötsligt blev.
Sedan i februari började något hända i kompiskretsen, Michelle som jag umgicks med och jag började storbråka. Och det gjorde att skolan blev svårare eftersom man mådde dåligt. Hela bråket började eftersom jag började umgås med en tjej som heter Emily och jag märkte hur skönt det var med lite nya människor och inte bara umgås med dem som man har umgåtts med i ett år. Så jag började vara med Emily en del och det tyckte inte Michelle om. Så hon skrev en lång text om mig och allt. Hon tyckte att jag gjorde fel som gjorde som jag gjorde. Men enligt mig så var det inga större problem, eftersom nytt umgänge behöver vi alla. Det blev ett stort bråk, hennes mamma började lägga sig i, vänner som vi hade gemensamt valde sida och det var många i detta läget som inte tog mitt parti till slutet. Så det gjorde så att skolan blev tyngre. Men Emily stod vid min sida hela tiden och vi började umgås en hel del. Michelle och jag blev ovänner helt och hållet och pratade inte med varandra längre. Men allt detta löste sig efter några månader.
Men direkt när detta var över så började de allvarliga proven komma in i bilden - Nationela. Dessa prov hade jag fruktat sen jag började sjuan och om man inte klarade dem var det risk att man skulle få gå om nian och det var något som jag inte ville, jag ville börja gymnasiet och i ny klass och känna mig vuxnare. Men dessa proven klarade jag galant, jag minns att jag fick bra på muntliga och på den svenska uppsatsen. Jag kände mig riktigt stolt över mig själv och jag fick inte ig på ett ända nationella. Det var en lättnad, nu kunde jag komma in på gymnasiet helt och hållet utan oro.
I april, var jag på ett slags intagningsprov till den estetiska linjen med inriktigtning teater med profil dans, på sundsgymnasiet. Jag kom dit helt själv och såg inte någon som jag kände, men sen så fick jag syn på tvillingarna Cornelia och Filippa. Så jag höll mig till dem. Vi kom in till studion där Christel och Andreas stod. Det började med en enkel teater övning med speglar och lite annat. Sedan så kom det som jag hade varit nervös över - dansen. Men det gick ganska bra. Och sen så hade vi fått en monolog som vi skulle läsa upp för lärarna - helst utantill. Men jag hade övat och tyckte att kunde den, men när jag väl satt där och skulle läsa upp den så fryste allting till, jag hade ingen aning om vad jag skulle läsa. Jag började sluddra på orden och läste på lappen, det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men lärarana sa att det var bra ändå, och jag hade möjlighet att komma in om jag höjde mina betyg. Jag åkte tillbaka till skolan med en stor klump i halsen den dagen.
Nian var den tuffaste årskursen i grundskolan. Men även den tog slut till slut och jag var med om jobbiga saker under hela min tid på sandeplan. Jag gick i en klass som jag inte trivdes alls bra i. Det var knappt några tjejer som snackade med mig i klassen, och det var två grupper. Killarna, tjejerna också jag. Jag hade bara vänner från andra klasser. Ett tag så hade jag det såpass jobbigt att jag ville byta skola och allt. Men det löste sig tillslut, jag lyckades bli vän med några stycken i slutet av nian, men det var så dags när man hade gått med dem sen man gick i fyran.
Nian betydde också att tiden på sandeplan var över. På skolavslutningen grät jag väldigt mycket, det var lärare som jag skulle sakna som jag aldrig mer skulle ha på några lektioner, det var folk som man brukade umgås med på rasterna. Det var så mycket blandade känslor och då brast jag ut i tårar helt enkelt. Men senare på kvällen släppte det och då var det sommarlov och då kändes allt mycket bättre!
Under hela sommarlovet hade jag den bästa tiden i mitt liv. Vi var runt 50 personer som umgicks i princip varje, badade, åt glass, krökade och bara hade det riktigt roligt hela sommaren. Enligt min åsikt så kommer ingen annan sommar vara lika rolig som den var. P g a den samhörigheten alla vi hade och hur roligt vi hade tillsammans. En annan sak jag fick reda på under sommaren var att jag hade kommit in på mitt första handsval på gymnasiet - Estet! Jag minns hur glad jag blev - jag hade lyckats med det jag ville!
Men det är som man säger, "tiden går fort, när man har roligt", och det kan man säga att sommaren 08 gjorde också. Och då var det dags för gymnasiet, ny skola, nya lärare, ny skolmat och bäst av allt ny klass. Jag minns hur nervös jag var när jag gick till bussen den morgonen. Jag såg några stycken som också skulle sundsgymnasiet, så jag bestämmde mig för att snacka med dem lite grann. Sen så kom bussen och då hade jag och en tjej som skulle gå i samma klass som mig bestämt att vi skulle ha följe första dagen. Vi var båda lite nervösa, allt var ju nytt.
Det stod att vi skulle träffas i studion, så vi gick dit. Då såg vi våra klasskamrater. Jag såg några jag kände sen innan, men det var inte så många, 3-4 stycken. Alla satt helt tysta hela tiden i väntan på lärarna och man kunde känna en slags spänning sprida sig i lokalen. Det tog 10 minuter sen kom lärarna som vi skulle ha som mentorer. Vi tog oss upp till klassrummet b28. Där vi då skulle presentera oss - vilken inriktigning vi hade valt osv. Jag var nervös och min röst darrade först, men det hjälpte sen. Efter presentationerna hade vi en rundtur på skolan och vi fick kartor och sådant.
Första veckan på sunds gick åt som smort. Vi hade en massa lekar hela tiden. Och fredagen blev det dags för os - de oseriösa spelen. I början tänkte jag att det skulle bli tråkigt, men det visade sig att jag hade fel. Det var riktigt kul och jag märkte redan då att estetarna är bra, snällt och trevligt folk. Men lekar var det inte hela tiden, för det dröjde inte länge innan allvaret började i gymnasiet också, jag började då sakna denna slappa vecka vi hade haft.
Med tiden märkte jag även vilken klass jag hade, riktigt härlig och rolig. Med tanke på vilken bra klass man hade, märktes det att läxor, prov och sådant, var lättare än någonsin att plugga till och jag stormtrivdes - skolan var det bästa stället jag kunde vara på. Mitt självförtroende som förr hade varit på botten reste sig nu upp till toppen, vilket fick mig att må som bäst. Jag kunde helt enkelt inte haft det bättre.
Men en annan sak som jag märkte med tiden var att de vänner som man hade umgåtts med hela sommaren, hade försvunnit. Vissa slutade hälsa, andra träffade man bara ibland. Det kändes lite tråkigt, med tanke på att alla hade haft sådan sammanhållning hela sommaren och nu så var den helt plötsligt borta.
Men det fanns en som jag höll ihop med iallafall - Emily. Hon och jag umgicks var dag, hela tiden. Man visste vad man skulle göra efter skolan, jo man skulle hem till Emily. Man visste vad man skulle göra på helgerna, vara med Emily. Som sagt hela tiden. Vi kunde läsa varandra innan och utantill. Men det är ju så att umgås man var dag så tröttnar man tillslut på varandra, det gäller nära vänner också. Vi började bråka i oktober ungefär, då hade vi våra småbråk. Men de löste sig mycket snabbt igen. Det som satte stopp för våran vänskap var på nyår. Vi hade bestämt att vi skulle fira nyår i trelleborg hos en kille vid namn Hampus. Det börjdes smådrickas lite och tillslut var man inne i dimman. Jag minns inte mycket från den kvällen, mer än vimmel och vingel. Vid tolvslaget skulle vi gå och kolla på raketer på torget. Vi gick dit och precis som alla andra var jag ute efter en kyss på tolvslaget. Och jag hade tidigare lovat Emily att jag inte skulle kyssa just en kille vid namn Sebastian. Men eftersom jag var så pass borta som jag var så visste jag inte vad jag höll på med. Så på tolvslaget tog jag tag i den första bästa killen jag hittade och det råkade då bli just Sebastian. Emily som också var inne i dimman råkade få syn på detta, och hon gillade inte det. Så det började med att hon slog till mig lite försiktigt. Sedan så kom jag tillbaka och då puttade hon till mig, och då trillade jag och slog i mitt huvud så att jag fick ett ärr. Jag förstod inte vad som hände, men plötsligt så satt jag i min brors bil - gråtandes. Sen var man hemma och då stod jag och pappa och kramade varandra - båda två ganska borta. Efter denna kväll avslutades Emilys och min vänskap.
Under hela januari var jag en innemänniska, jag satt inne och gjorde inte så mycket. Tittade på tv och satt vid datorn, jag laddade upp batterierna kan man säga. Ungefär i mars började gå ut oftare. Vändningen var en viss fest jag gick på - Hellens 18 års fest. Det var en riktigt rolig fest och jag har nog aldrig sett så många "låsatssnoppar" på ett och samma ställe. Det fanns snopptårta, dildo, sugrörssnopp och en jätte stor uppblåsbar snopp. Men trots alla dessa saker så var det som sagt en rolig fest, och efter det började jag gå ut lite oftare igen.
Men som jag skrev tidigare så tar det slut snabbt när man har roligt och det var precis vad mitt första år på gymnasiet hade varit - roligt. Jag hade vänner i min klass, ingen ignorerade mig eller något sådant alla snackade med mig och jag kunde inte haft det bättre. Jag fann smaken för riktig musik under ettan och jag fick bättre självförtroende än vad jag någonsin haft förut, men det har jag min klass att tacka för. Dessa muntliga redovisningar var inte lika farliga som de hade varit förr. På skolavslutningen firades vårt första år tillsammans med en klassfest som det hade pratats om från den alldra första veckan och det blev en oförglömmlig kväll.
Och nu detta sommarlovet som även det börjar gå mot sitt slut, har jag upptäckt en del saker. Jag har funnit att öl är den godaste alkoholdrycken, att jobba på Leif Bengtsson skulle kunna vara ett arbete som jag skulle kunna tänka mig att jobba med i framtiden om jag inte lyckas inom min teaterdröm, jag har funnit tillbaka vänskapen med Emily och vi har lagt det som hände på nyår bakom oss, jag har inte funnit någon kärlek, men dock funnit lite intressen för olika, jag har skrattat, jag har mått mycket bra under hela sommaren! Jag har inte varit ledsen en ända gång under sommarlovet, det har bara varit glada miner från min sida! Men den är inte lika rolig som förra sommarlovet. Men roligt har det deffinitivt varit!
Detta blogginlägg har tagit ett par dagar att skrivit, men det syns att det är en lång text som jag har tänkt över lite då och då, finslipat och haft mig. Sedan om det är någon som kommer vara villig till att läsa detta det vet jag inte, men det kan jag inte göra något åt. Jag kände mer för att skriva om min skolgång och lite om hur vänskapen har varit, men inte allt för mycket.

Ps, åker jag till Kroatien på lördag, ser framemot det! Ds..
Ps igen, skolan börjar den 24e och jag längtar! Ds igen..

Jag stänger in mig i ett rum bakom stängda dörrar. Hör folk skrika, hör folk klaga. De skriker för att de inte får som de vill, de klagar för att saker och ting inte duger, de tycker att personerna i sin omgivning suger.
De lyfter på luren om de vill ha saker, kan man inte ge dem det de vill ha, är man inte värdefull. De ber en komma till ett ställe, de tar vad de vill ha, sticker utan att tacka, sticker utan att plocka undan. Vill man ha något från dem låsats de inte höra, de ignorerar.
Man lånar ut saker för att vara snäll och generös. Men vissa av de sakerna som man lånar ut får man inte räkna med att se de närmaste månaderna. Man ber om att få tillbaka sina ägodelar, men det svaret man får är att de ej finns mer-de är borttappade. Ber man om pengar för de borttappade ägodelarna svarar de inte.

Anledingen till mitt pessimistiska humör är att jag blir så trött på hur dagens samhälle är. Folk lyfter på luren om de vill ha något, eller om de vill låna något. De saker man lånar ut får man sällan tillbaka, som pengar tillexempel. Jag lånade ut pengar till en vän förra sommaren, och dag efter dag har jag tjatat om att få tillbaka dem- men jag har fortfarande inte fått dem. Nu ett år senare har jag fortfarande inte fått tillbaka dem, det börjar bli smått irreterande nu- men vad ska man göra? När hon säger att hon inte får några pengar, lite märkligt.
Jag kan låta som en kärring nu, men det har gått lite långt nu.

Det är något som jag också är väldigt trött på, kärringar. Det som blir trötta och sura för minsta lilla fis. På jobbet idag var vi vid ljunghusen där vid de nybyggda lägenheterna och då skulle vi rensa några rabatter med skyffeljärn. Då kommer det en gammal kärring och säger "Ska ni ta vår sida idag också? För ska ni göra det tar ni inte med skyffeljärn i sådana fall." Då svarade vi att vi inte visste, och då fortsatte hon pladdra "Jag ringde och pratade med Leif Bengtsson på midsommar och då sa han att det skulle dröja en vecka sen skulle det komma någon." Återigen sa vi att vi inte vissta och att vi skulle återkomma med svar, då gick hon äntligen. Och vi fortsatte fram till lunch.

Efter lunch åkte vi tillbaka till samma ställe och då kom den kärringen tillbaka och sa att allt skulle göras perfekt och hon gick runt och visade oss en massa buskar om hur det skulle se ut. Sedan gick hon upp och satte sig på sin balkong och kollade ned på oss medans vi jobbade, det skulle ju vara "perfekt". Hon klämmde inte ens ur sig ett tack.

Det jag inte gillar med sådana kärringar är att de är så känsliga för allt och de är vrånga och ingenting ska vara fel. Anledningen till hennes vrånghet kanske var för att vi är ungdomar. Kärringar gillar inte ungdomar, för dem är alla likadana.

Jag vill aldrig bli en sådan kärring, blir jag det vet jag inte vad jag gör.

Förövrigt så har jag jobbat på Leif bengtsson fritid och underhållning i en vecka och en dag! Det har varit kul och jag anser att det är mycket roligare att jobba där än på dagis. Även om jag känner mig som den "tystlåtna" på jobbet, har jag roligt med mina arbetskollegor på något vis. Och idag har jag fått mer kontakt med dem än vad jag hade förra veckan. Och alla är killar, den ända tjejen på arbetet är jag. Men det är bara kul tycker jag, man får höra roliga kommentarer var dag och de bjuder på många skratt- man blir glad av att jobba med dem. 
Så jag hoppas på att innan veckan är slut att jag ska kunna få ut några fler ord. Men sådan är jag- "folkskyg" blyg inför nya människor som jag aldrig har yttrat ett ord med innan, något som är en jobbig egenskap som jag kämpar på att bli av med, men jag känner att det jobbet hjälper mig på traven lite.
Jag ser framemot dessa två sista veckorna jag har där, om det inte blir mer- Leif och de andra var nämligen nöjda med mig så jag hade kanske chans att få jobba några extra veckor, det blir bara mer pengar och dessutom mindre slöa dagar, sommarlovet har bara börjat också, det har mycket kvar att erbjuda!
Inte för att jag brukar tro på sådana test som man gör på internet, men det har tydligen sagts att jag kommer bli kär denna sommar. Och jag har ju ögon på ett par som har gjort mig intresserad, men jag vet inte. Man kan ju alltid hoppas på en liten romans som kan bli något större. Jag säger som de säger i "snygg sexig singel", "Don't look for mr right, look for mr right now. And then suddenly that "right now part" will just disappear naturaly." Ett citat som jag har valt att följa denna sommar.
Förra sommaren hade man otur med killarna, de hade mig just för stunden. När de hittade någon annan dumpade de mig, de slängde mig som man slänger skräp i en papperskorg. Det ska inte hända denna sommaren, denna sommaren ska jag vara mer svårfångad, för jag har lärt mig att är man lättfångad går romansen över fort, det måste vara mer intressant om killen får kämpa lite. Den taktiken ska jag köra med!

Något som måste hända snart i denna värme är att jag måste ta mitt första dopp i havet, det har inte hänt än detta året. Jag kanske låter som en badkruka, men jag har bara inte fått tummarna loss från röven och åkt dit än, men det ska komma denna veckan, kan jag nästan lova.

Förra sommaren var fullt utav av bad, denna sommaren ska det bli minst lika mycket bad! Och grillning på stranden och fester på stranden och mycket mycket mer!

Nu ska jag äta kiwi och kolla på film!

Det är nog inte många som vet hur förjävla dåligt jag mådde innan.
Typ i sjuan.
Åttan.
Kanske från hela sjuan till halva åttan.
Det var den perioden då jag mådde som sämst.
Det var då som jag var osynlig och ingen såg mig.
Jag hatade skolan då.
Känslan av att ingen såg mig.
Känslan av att äta själv i matsalen.
Känslan av att inte ha någon att gå med.
Känslan av att vara ensam i skolan.
De ända som vet hur riktigt dåligt jag mådde var nog min mamma och pappa.
Jag ville byta skola.
I min klass.
Var det olika grupper.
De mest roliga och omtyckta tjejerna i en grupp.
Och alla killar i en grupp.
Sen var det jag.
Lilla ensamma jag.
Som verkligen ingen såg.
Jag var i behov av hjälp.
Jag kunde bara ligga i min säng och stirra in i väggen och verkligen njuta av att vara ensam!
Jag ville mer än allt annat ha en vän.
Men kom hopp i början av termin två i sjuan.
Jag skaffade en kille.
Min första kille.
Han var den ända jag hade då.
Mitt ända hopp.
Jag lärde känna hans vänner.
Och jag gick ut.
För nog första gången i mitt liv.
Jag kommer fortfarande ihåg.
När vi var på gården.
Och såg när hans kompisar repade.
Jag satt i hans knä hela kvällen.
Men efter två veckor hände något.
Han ringde mig.
Jag blev så glad för det.
Men sen att han la på.
Var det nog det värsta samtalet jag någonsin fått från en kille.
Han sa att han inte hade några känslor för mig.
At han inte tyckte att vi borde träffas mer.
Efter några veckor.
Får jag reda på att han spridit falska rykten om mig.
När jag cyklade förbi han och hans kompisar.
Skrek de efter mig.
Jag mådde skit efter det.
Jag ville bara sjunka ned till helvetet och brinna upp.
Jag såg inget hopp i någonting.
Men dagen kom faktiskt.
Jag lärde känna en tjej.
Michelle Forsén.
Min första riktiga kompis.
Hon räddade faktiskt mig.
Hon gjorde så jag fick det som jag alltid längtat efter:
Vänner.
Helt plötsligt lärde jag känna riktigt många vänner.
Och jag var ute mer och mer.
Jag började röka.
Jag började dricka.
Var aldrig hemma.
Blev sämre i skolan.
Började sminka mig mer och mer!
Och det värsta;
Jag blev kaxigare och kaxigare mot min mamma.
Jag var aldrig glad mot henne.
Jag var alltid sur.
Jag ångrar det fortfarande.
Min egen mamma.
Som förtjänar mest kärlek av alla människor som jag känner.
Jag förstod inte själv att jag höll på att gå ut över styr!
Jag ändrade stil.
Jag fick stilen faschion core.
Svart sminkad runt ögonen.
Riktigt håliga thights.
Palestina sjal.
Nitbälte.
Lugg som gömde ena ögat.
Än en gång.
Alla tyckte illa om mig.
Förutom mina vänner då.
Men alla i skolan kallade mig alltid din jävla emo.
Eller jävla emofitta.
Men jag brydde mig inte.
För jag hade mina vänner!
Men sen började jag lite uppåt.
Jag började plugga mer.
Och jag fick vg i franska i åttan.
Och vg i engelska!
Två vg.
Så stolt jag var!
På jullovet.
Försvann min stil helt.
Jag var i thailand.
Köpte färgglada kläder och inte alls mycket svart!
Men då kom den lilla sminkdockan tillbaka igen.
Kletade på en massa mascara och fundation!
Efter thailand lärde jag känna folk från andra ställen, som dalby och lund.
Och i februari.
Började jag och Michelle bråka.
Vi blev ovänner.
Riktiga ovänner.
Men jag blev bättre och bättre vän med Emily.
Och jag lärde känna fler och fler folk.
Mitt festande började igen.
Det blev varje helg.
Från fredag till lördag.
Hade jag lov blev det på vardagar också.
Och mina betyg blev inte bättre.
Men jag lyckades få ett vg iallafall.
Och jag lyckades komma in på en linje.
Estet!
Jag hade en underbar sommar.
Lärde känna fler folk.
Men under sommaren hann jag träffa lite killar som sårade mig.
Och vilken kille jag än träffade sårade mig.
Sen min första kille hade jag hunnit träffa:
4 killar.
Alla fyra sårade mig.
Men jag hade mina vänner som hjälpte mig.
Sen efter sommaren.
Började jag i världens bästa klass.
Es1!
För en gångs skull.
Hamnade jag i en bra klass!
Som jag verkligen trivdes i.
Och jag har börjat ta tag i skolan nu.
För att jag vill komma någonstans.
Jag kan inte säga att jag har världens bästa liv.
Men jag har ett bra liv.
Och jag vill tacka många för det.
De vet själva vem de är!

då jag var en sminkdocka, usch!

då jag använde mest svart!
Detta är jag nu!

Att vara sig själv.
Hur är man sig själv?
Jo man är den man vill vara.
Man är inte som andra vill att man ska vara.
Man är som man är.
Kan inte folk acceptera om man är som man är.
Så behöver de inte snacka med en.
Man ska inte bry sig om vad folk tycker.
Och man själv bäst vad man har gjort.
Ingen annan.
Man vet bäst själv vad man har sagt och gjort.
Och om man har hört något om någon.
Då kan man fråga den personen om sanningen.
Istället för att gå runt och säga falskheten.
Att vara falsk.
Det är ingen bra egenskap.
Man säger en sak till en annan, om hur bra den är och så.
Sen en helt annan sak till någon annan.
Så kan man inte hålla på.
Varför har folk så svårt att säga sanningen då?
Det är en svår fråga faktiskt.
Man kanske inte vill såra en person.
Man kanske är rädd att personen ska bli arg på en.
Men man kan inte bara se det negativa med sanningen.
Man måste se det positiva också.
Om man säger sanningen är man ärlig.
Och ärlighet är en bra sak.
Jag ska inte komma och säga att jag är bättre än andra.
Det är jag inte.
Men jag spelar aldrig någon väns.
Eller snackar bakom en väns rygg.
Ser jag något dålig i min vän, så säger jag det.
Kanske itne alltid, men så gott jag kan iallafall.
Man kan alltid försöka, har man försökt, är det en början iallafall.
Kommer man till höllviken, eller näset överhuvudtaget.
Så får man räkna med att här finns många som spelar ens vän.
Det finns några bra.
Men många är inte bra.
I mina ögon.
Det är så jag ser det.
Man måste få säga vad man tycker och tänker här i världen.
Säger man ingenting.
Får man inte sin röst hörd.
Och då tror folk att man kan köra runt med en.
Och tro att det är okej.
Men i själva verket, lider man.
Men man vågar inte säga ifrån.
Ta ett kliv ner från ytan, och kom upp.
Gör din röst hörd.
Våga säga ifrån.
Markera.
Visa att du är en person man inte kan köra med.
Men varför skriver jag detta?
Jag ska förklara varför.
Visst det är inte många som läser min blogg.
Jag tror inte det är fem stycken som ens gör det.
Men jag har inte min blogg för att jag ska skriva till folk.
Jag har min blogg för att jag ska kunna uttrycka mig.
Uttrycka mig som jag inte kan göra på andra ställen.
Jag skriver allt möjligt, om mina dagar och sånt.
Det händer inte så ofta.
Men det är skönt att ha någonstans att skriva.
Man vill inte publicera saker som känslor på bilddagboken.
Men detta är helt perfekt.
Men ja som sagt gör din röst hörd!